Det finns unga som ha ett visst mått av duglighet, som erkännes och beundras av deras medmänniskor, men deras duglighet är ej helgad. Den är ej stärkt och fördjupad genom erfarenhetens luttrande prövningar, och Gud kan icke bruka den till mänsklighetens fromma och till sitt namns förhärligande. Under sken av gudaktighet använda de sina förmågor till att uppställa falska ideal, och de oomvända finna i dem en ursäkt för sina egna onda handlingar. Satan leder dem till att roa sina medmänniskor genom tomt prat och så kallade kvickheter. Allt de utföra verkar neddragande, ty de stå under frestarens inflytande, hans, som inriktar och danar deras karaktärer, så att de kunna utföra hans verk. BU 35.1
De ha förmågor, men de äro oövade; de ha begåv-ning, men den är outvecklad. De ha fått pund att förvalta, men de missbruka och fördärva dem genom dårskaper, och de draga andra ned till sin egen låga nivå. Kristus betalade lösesumman för deras själar genom självförnekelse, självuppoffring och förödmjukelse, genom all den skam och smälek han utstod. Detta gjorde han för att kunna rädda dem från syndens bojor, från slaveri under en herre, som endast frågar efter dem, då han kan använda dem till att fördärva själar. Men de göra Återlösarens kärlek till dem gagnlös, och han ser med sorg på deras arbete. BU 35.2
Sådana unga skola gå mot evig förtappelse. Hur sko- la de betrakta sin glädje och sorglöshet på den dag, då varje människa av all världens domare skall erhålla vedergällning i överensstämmelse med sina gärningar? De ha byggt med trä, hö och strå, och hela deras livsverk skall gå förlorat. Vilken förlust! BU 35.3
O, hur mycket bättre är ej deras belägenhet, som taga del i Guds verk och se upp till Jesus för att erhålla hans bifall, i det de dagligén i sin räkenskapsbok nedteckna sina felsteg och sorger, de segrar de vunnit över frestelser, och sin glädje och frid i Kristus! Sådana unga skola ej behöva möta den stora räkenskapsdagen med blygsel och förskräckelse. BU 36.1