Många, som allvarligt eftersträva ett helgat hjärta och ett rent liv, synas förvirrade och modfällda. De betrakta sig själva och klaga över sin brist på tro. Och emedan de icke ha någon tro, känna de, att de icke kunna hoppas på Guds välsignelse. Dessa människor förväxla känsla och tro. De förbise den sanna trons enkelhet och omgiva sålunda själen med ett stort mörker. De borde vända blicken från sig själva till att betrakta Guds nåd och godhet, begrunda hans löften samt fullt och fast tro, att han skall förverkliga sitt ord. BU 91.1
Vi skola icke lita på vår tro, utan på Guds löften. När vi ångra våra lagöverträdelser i det förgångna och besluta oss för att lyda Gud i framtiden, böra vi tro, att Gud för Kristi skull mottager oss och förlåter våra synder. BU 91.2
Mörker och missmod skola stundom omgiva själen och hota att överväldiga oss, men vi böra icke låta vår förtröstan fara. Vi måste hålla vår blick riktad på Kristus, vare sig vi ha några känslor eller ej. Vi borde troget fullgöra varje skyldighet vi känna till, och därefter lugnt förlita oss på Guds löften. BU 91.3