Ibland händer det, att en djup känsla av ovärdighet sänder förskräckelse över vår själ. Men detta är intet bevis på att Gud har förändrat sig gentemot oss, eller vi gentemot honom. Vi böra icke bemöda oss att uppnå en viss känslostämning. Kanhända vi ej känna samma frid och glädje, som vi kände i går; men vi böra i tro gripa Kristi hand och lita på honom lika mycket i mörker som i ljus. BU 91.4
Kanske Satan viskar: Dina synder äro för stora, för att Kristus skall kunna frälsa dig. Fastän du inser, att du är syndfull och ovärdig, kan du möta frestaren och säga: I kraft av Kristi försoningsdöd mottager jag honom såsom min Frälsare. Jag förlitar mig ej på mina egna gärningar, utan på Kristi dyrbara blod, som renar mig. I denna stund giver jag min hjälplösa själ åt Kristus. Det kristliga livet måste vara ett liv under ständig, levande tro. En orubblig och fast tillit till Kristus skall fylla själen med frid och trygghet. BU 92.1