Förhållandet mellan sinnet och kroppen är mycket intimt. När en av dem berörs, påverkas också den andra. Sinnets tillstånd påverkar hälsan i mycket högre grad än vad många inser. Många av de sjukdomar som människor lider av är or- sakade av depression. Sorg, oro, missnöje, samvetskval, skuld och misstro, allt detta verkar nedbrytande på livskrafterna och öppnar dörren för försvagning och död. HHM 205.1
Sjukdom orsakas ibland av, och förvärras ofta mycket genom, inbillning. Många som är långvarigt sjuka skulle kunna bli friska om de bara trodde att de kunde bli det. Många tror att de kommer att bli sjuka av det minsta lilla de utsätts för, och den skadliga effekten kommer därför att den är förväntad. Många dör av sjukdom som helt och hållet orsakats av inbillning. HHM 205.2
Mod, hopp, tro, sympati och kärlek bygger upp hälsan och förlänger livet. Förnöjsamhet och ett glatt sinnelag är hälsa för kroppen och styrka för själen. Ett ” glatt hjärta ger god läkedom”. Ords 17:22. HHM 205.3
När man behandlar de sjuka borde man inte förbise sinnets inflytande. Rätt använt kan detta inflytande bli ett av de mest effektiva medlen för att bekämpa sjukdom. HHM 205.4
När ett sinne kontrollerar ett annat HHM 206.1
Men det finns en form av behandling för sinnet som är ett av de mest effektiva medlen i ondskans tjänst. Genom denna så kallade vetenskap blir en människas sinne ställt under en annan människas kontroll, så att den svagares individualitet går upp i den andres, som har ett starkare sinne. Den ene personen utför den andres vilja. På det sättet påstår man att tankegången hos den svagare kan förändras, att hälsosamma impulser kan överföras och att patienten kan motstå och övervinna sjukdom. HHM 206.2
Den här behandlingsmetoden har använts av personer som inte känt till hur den egentligen fungerar och vilken effekt den har, och som trott att den kan hjälpa de sjuka. Men denna så kallade vetenskap grundar sig på falska principer. Den är främmande för Kristi natur och anda. Den leder inte människor till honom som är liv och frälsning. Den person som drar andras sinnen till sig själv får dem att skilja sig från honom som är den verkliga källan till deras styrka. HHM 206.3
Det är inte Guds vilja att någon skall överlämna sitt sinne och sin vilja till att styras av någon annan, och bli ett passivt instrument i den andres hand. Ingen skall låta sin individualitet gå upp i en annans. Vi skall inte se upp till någon människa som källan till helande. Vi måste sätta vår tillit till Gud. I kraft av den värdighet som Gud gett människan skall hon styras av honom själv, och inte av något mänskligt intellekt. HHM 206.4
Gud vill föra människan in i ett direkt förhållande till sig själv. I allt sitt handlande med människor upprätthåller han principen om människans personliga ansvar. Han försöker uppmuntra oss till att känna ett personligt beroende av honom och att inse vårt behov av personlig vägledning. Han längtar efter att föra det mänskliga i förbindelse med det gudomliga, så att människan kan bli förvandlad till Guds avbild. Satan arbetar för att förhindra detta. Han försöker få människor att bli beroende av andra människor. När människors sinnen vänds bort från Gud, kan frestaren föra dem in under sitt herravälde. På det sättet får han kontroll över människan. HHM 206.5
Läran om hur ett sinne kan få kontroll över att annat härstammar från Satan, och konstruerades för att han skulle kunna framställa sig själv som den store mästaren, och ersätta gudomlig filosofi med mänsklig filosofi. Av alla villfarelser som vinner insteg bland bekännande kristna finns det ingen som är så farlig och förförisk, ingen som så säkert skiljer människan från Gud, som denna. Den kan verka oskyldig, men om den används på patienterna kommer den att leda till deras fördärv och inte till deras tillfrisknande. Den öppnar en dörr som Satan kommer att gå in genom för att ta sinnet i besittning både hos den person som låter sig behärskas, och den som behärskar. HHM 207.1
Det är en fruktansvärd makt som på det sättet ges till illasinnade män och kvinnor. Vilka tillfällen det ger dem som lever för att dra fördel av andras svagheter eller dårskap! Hur många är det inte som, genom att behärska människors svaga eller sjuka sinnen, finner ett medel för att tillfredsställa sina lustar eller sin girighet efter pengar! HHM 207.2
Det finns något bättre för oss att hålla på med än denna form av sinneskontroll där en människa behärskar en annan. Läkaren borde lära människor att se bort från det mänskliga till det gudomliga. I stället för att lära de sjuka att förlita sig på människor för att bli botade till själ och kropp, borde läkaren visa dem till den ende som fullständigt kan frälsa alla som kommer till honom. Han som har skapat människans sinne vet vad sinnet behöver. Gud är den ende som kan bota. De som är sjuka till sinnet och kroppen skall se upp till Kristus som sin läkare. ” Därför att jag lever”, säger han,“skall också ni leva.” Joh 14:19 (Hedegård). Det är detta liv vi skall lyfta fram för de sjuka. Vi skall tala om för dem att om de tror på Kristus som sin läkare, om de samarbetar med honom genom att lyda hälsans lagar, och om de söker helighet i gudsfruktan, så skall han ge dem sitt liv. När vi presenterar Kristus för dem på detta sätt, förmedlar vi en kraft, en styrka som är av värde eftersom den kommer ovanifrån. Detta är den sanna vetenskapen om kroppens och själens helande. HHM 207.3
Medkänsla HHM 208.1
Det behövs stor visdom för att behandla sjukdomar som har sitt ursprung i sinnet. Ett sårat och sjukt hjärta, ett missmodigt sinne, behöver en mild behandling. Många gånger är det något problem i hemmet som likt ett sår fräter inne i själen och försvagar livskraften. Ibland är det grämelse över synd som undergräver hälsan och får sinnet i obalans. Det är genom öm medkänsla som denna grupp av sjuka kan bli hjälpta. Läkaren borde först vinna deras förtroende och sedan leda dem till den store Läkaren. Om deras tillit kan föras över till den verklige Läkaren, och de kan bli övertygade om att han har tagit sig an deras fall, kommer detta att ge lindring åt sinnet och ofta också hälsa åt kroppen. HHM 208.2
Medkänsla och finkänslighet kommer ofta att visa sig vara till större nytta för den sjuke än den skickligaste behandling som ges på ett kallt och likgiltigt sätt. När en läkare kommer till den sjukes säng och uppträder på ett slött och likgiltigt sätt, ser på den sjuke utan större intresse, och genom sina ord eller sitt uppförande ger intryck av att detta fall inte kräver någon större uppmärksamhet, och sedan lämnar patienten till sina egna tankar, då har han gjort den patienten direkt skada. Det tvivel och det missmod som hans likgiltighet skapar kommer ofta att motverka den goda effekten av de botemedel han föreskriver. HHM 208.3
Om läkare satte sig in i deras situation som fått sitt mod nedbrutet och sin vilja försvagad genom lidande, och som längtar efter att få höra medkännande och trösterika ord, skulle de vara bättre förberedda att förstå deras känslor. När den kärlek och medkänsla som Kristus visade för de sjuka förenas med läkarens kunskap, kommer hans blotta närvaro att vara en välsignelse. HHM 208.4
Uppriktighet mot patienten kommer att inge förtroende, och därigenom bli till stor hjälp i tillfrisknandet. Det finns läkare som menar att det är en klok hållning att inte tala om för patienten den sanna bilden av den sjukdom han lider av och vad som har orsakat den. Många som är rädda för att göra patienten upprörd eller missmodig genom att säga sanningen, inger falska förhoppningar om tillfrisknande, och kan till och med låta en patient gå i graven utan att ha varnat honom för den fara han svävar i. Allt detta är oförnuftigt. Det kanske inte alltid är tryggast och bäst att förklara för patienten den fulla graden av den fara han befinner sig i, för det kan göra honom rädd och försena eller till och med förhindra hans tillfrisknande. Man kan heller inte alltid säga hela sanningen till dem som har krämpor som till stor del är inbillade. Många av dessa personer är oresonliga och har inte vant sig vid att öva självbehärskning. De har underliga föreställningar och inbillar sig mycket som inte är sant när det gäller dem själva och andra. För dem är dessa ting verkliga, och de som sköter om dessa människor måste alltid visa vänlighet och outtröttligt tålamod och taktfullhet. Om dessa personer fick veta sanningen om sig själva, skulle några bli förnärmade och andra skulle bli missmodiga. Kristus sade till sina lärjungar:“Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.” Joh 16:12. Men även om inte hela sanningen kan sägas vid alla tillfällen, är det aldrig nödvändigt eller försvarligt att vilseleda någon. Läkaren eller sköterskan borde aldrig nedlåta sig till att ge undvikande svar. De som gör det ställer sig i en position där Gud inte kan samarbeta med dem, och genom att förlora patienternas förtroende kastar de bort ett av de mest verksamma mänskliga hjälpmedlen för deras tillfrisknande. HHM 209.1
Viljans kraft HHM 210.1
Viljans kraft värdesätts inte som den borde. Håll viljan aktiv och led den på rätt sätt, så kommer den att ge kraft åt hela människan och bli ett underbart hjälpmedel för att bevara hälsan. Den är också en kraft att räkna med vid behandling av sjukdom. När den används på rätt sätt kan den kontrollera fantasin och bli ett kraftfullt medel för att motverka och övervinna sjukdom som drabbar både sinne och kropp. När de sjuka, genom att använda sin viljekraft, får en rätt inställning till livet, kan de göra mycket för att samverka med läkaren i hans ansträngningar för deras tillfrisknande. Det finns tusentals människor som kunde återvinna hälsan om de bara ville det. Herren vill inte att de skall vara sjuka. Han önskar att de skall vara friska och lyckliga, och de borde bestämma sig för att vara friska. Ofta kan långvarigt sjuka stå emot sjukdom bara genom att vägra att ge efter för krämpor och vägra att finna sig i ett liv i overksamhet. När de höjer sig över sin värk och sina smärtor, borde de börja med någon nyttig sysselsättning som är passande för deras krafter. Genom sådan sysselsättning och rikligt med frisk luft och solsken, kan många utmärglade sjuka få tillbaka sin hälsa och sin styrka. HHM 210.2
Bibliska behandlingsprinciper HHM 210.3
För dem som vill återvinna eller bevara hälsan, finns det en lärdom i Bibeln:“Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden.” Ef 5:18. Man kan inte finna verklig läkedom eller få nya krafter till kropp och själ genom den upprymdhet eller bedövning som onaturliga och ohälsosamma stimulerande medel ger, inte heller genom att ge efter för de lägre begären eller lidelserna. Bland de sjuka finns det många som lever utan Gud och utan hopp. De lider på grund av otillfredsställda begär, förvända lidelser och deras egna samvetens anklagelser. De håller på att förlora greppet om detta livet och har inget hopp om det kommande eviga livet. De som sköter dessa patienter skall inte tro att de hjälper dem genom att bevilja lättsinniga och spännande njutningar. Det är ju dessa som har varit förbannelsen i deras liv. Den hungrande, törstande själen kommer att fortsätta att hungra och törsta så länge den söker sin tillfredsställelse på det sättet. De som dricker ur de själviska njutningarnas källa blir lurade. De förväxlar uppsluppenhet med styrka, och när spänningen är över, är det slut på deras upprymdhet och de överlämnas åt missnöje och modlöshet. HHM 210.4
Varaktig frid, sann inre vila, har bara en källa. Det var detta Kristus talade om när han sade:“Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” Matt 11:28. ” Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.” Joh 14:27. Denna frid är inte något som han ger skild från sig själv. Den finns i Kristus, och vi kan ta emot den bara om vi tar emot honom. HHM 211.1
Kristus är livets källa. Det som många behöver är att få en klarare uppfattning om honom. På ett tåligt, vänligt och uppriktigt sätt behöver de bli undervisade om hur hela deras varelse kan öppnas för himlens läkande krafter. När Guds kärleks solljus får lysa upp de mörka rummen i själen, kommer den rastlösa oron och missnöjet att försvinna, och en tillfredsställande glädje kommer att ge sinnet kraft och kroppen hälsa och styrka. HHM 211.2
Hjälp i varje svårighet HHM 211.3
Vi lever i en värld full av lidande. Svårigheter, prövningar och sorger väntar oss alla under vägen till det himmelska hem- met. Men det finns många som gör livets bördor dubbelt tunga genom att ständigt gå och vänta på svårigheter. Om de möter motgångar eller besvikelser tror de att allt håller på att bryta samman, att deras lott i livet är svårare än alla andras, och att de helt säkert kommer att lida nöd. På det sättet drar de elände över sig själva och kastar en skugga över alla omkring dem. Själva livet blir en börda för dem. Men så behöver det inte vara. Det kommer att krävas en allvarlig ansträngning för att förändra deras tankebanor, men förändringen kan åstadkommas. Deras lycka, både i det här livet och i det kommande, beror på om de håller sina tankar fästade på det som är ljust. De måste vända bort blicken från det mörka som de inbillar sig, för att se på de välsignelser Gud har strött på deras stig, och bortom dessa fram mot det osynliga och eviga. HHM 211.4
Gud har förberett hjälp för varje prövning. När Israels folk var i öknen och kom till det bittra vattnet vid Mara, ropade Mose till Herren. Herren gav dem inte något nytt hjälpmedel, utan gjorde dem uppmärksamma på det som redan fanns där i närheten. En buske som han hade skapat skulle kastas i källan för att göra vattnet rent och friskt. När detta var gjort, drack folket av vattnet och blev uppfriskat. Om vi söker Kristus i varje prövning skall han ge oss hjälp. Våra ögon kommer att öppnas för de löften om läkedom som finns nedskrivna i hans ord. Den helige Ande kommer att lära oss hur vi skall använda oss av varje välsignelse, så att den blir ett motgift mot sorg. För varje bitter dryck som lyfts till våra läppar, skall vi finna ett hjälpmedel till läkedom. HHM 212.1
Vi skall inte låta framtiden med dess svåra problem och otillfredsställande utsikter göra våra hjärtan modlösa, våra knän darrande och våra händer slappa. ” Låt honom fatta tag i min styrka”, säger den Allsmäktige,“så att han kan sluta fred med mig; och han skall sluta fred med mig.” Jes 27:5 (KJV). De som överlämnar sina liv till att ledas av honom och tjäna honom, kommer aldrig att bli ställda i en position som han inte har förberett för. Oavsett vilken situation vi befinner oss i, har vi, om vi är ordets görare, en Vägledare som visar oss vägen. Oavsett vilka svåra problem vi står inför, har vi en Rådgivare som vi kan lita på. Oavsett vilken sorg, förlust eller ensamhet som drabbar oss, har vi en Vän som sörjer med oss. HHM 212.2
Om vi i vår okunnighet begår misstag, lämnar Frälsaren oss inte för den skull. Vi behöver aldrig känna oss ensamma. Änglar är våra följeslagare. Hjälparen som Kristus lovade att sända i sitt namn är med oss. På den väg som leder till Guds stad finns inga svårigheter som de som förtröstar på honom inte kan övervinna. Det finns inga faror som de inte kan undkomma. Det finns ingen sorg, ingen bedrövelse och ingen mänsklig svaghet som han inte har förberett ett botemedel för. HHM 213.1
Ingen behöver sjunka ner i missmod och förtvivlan. Satan kan komma till dig med det grymma påståendet:“Du är ett hopplöst fall. Dig går det inte att hjälpa.” Men det finns hopp för dig i Kristus. Gud begär inte att vi skall övervinna i vår egen kraft. Han ber oss komma nära intill honom. Oavsett vilka svårigheter vi arbetar under som tynger ner vår själ och kropp, så väntar han på att göra oss fria. HHM 213.2
Han som tog på sig mänsklig natur vet hur man visar sympati för människor som lider. Kristus känner inte bara till varje människa och hennes särskilda behov och prövningar, utan han känner också alla de omständigheter som upprör och förvirrar vårt inre. Hans hand är utsträckt i öm medkänsla till varje barn som lider. De som lider mest är föremål för hans ömmaste medkänsla och sympati. Han känner med oss i våra svagheter, och han önskar att vi skall lägga våra bekymmer och problem vid hans fötter och lämna dem där. HHM 213.3
Det är inte visligt att se på sig själv och studera sina egna känslor. Om vi gör det, kommer fienden att lyfta fram inför oss svårigheter och frestelser som försvagar vår tro och bryter ner vårt mod. Att utforska sina känslor och ge efter för dem, är detsamma sonratt ge näring åt tvivel och snärja in sig i förvirrande tankar. Vi skall se bort från oss själva och se på Jesus. HHM 213.4
När frestelser hopar sig över dig, när bekymmer, förvirring och mörker tycks omsluta din själ, se då tillbaka till den plats där du sist såg ljuset. Vila i Kristi kärlek och under hans beskyddande omsorg. När synden kämpar för att vinna herraväldet i ditt hjärta, när skuldkänslor trycker ner din själ och tynger ditt samvete, när otro förmörkar sinnet, kom då ihåg att Kristi nåd är mäktig nog att övervinna synden och skingra mörkret. När vi går in i gemenskap med Frälsaren, går vi in på fridens område. HHM 214.1
Löften om helande HHM 214.2
“HERREN friköper sina tjänares själar, ingen som flyr
till honom skall stå med skuld.” HHM 214.3
Ps 34:23.
“Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, hans
barn får där en tillflykt.” HHM 214.4
Ords 14:26.
“Sion säger: ‘HERREN har övergivit mig, Herren har
glömt mig. ‘Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon
inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon
kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig. Se,
på mina händer har jag upptecknat dig.” Jes 49:14-16. HHM 214.5
“Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om,
ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag
uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.” Jes 41:10. HHM 214.6
“Ni som har varit lastade på mig allt ifrån moderlivet
och burna av mig allt ifrån modersskötet. Ända till er
ålderdom är jag densamme, och ända tills ni blir grå,
skall jag bära er. Så har jag hittills gjort, och jag skall
också hädanefter hålla er uppe, jag skall bära och
rädda er. Jes 46:3,4 (GT-81). HHM 215.1
Tacksamhetens betydelse HHM 215.2
Inget främjar kroppens och själens hälsa så mycket som en anda av tacksamhet och lovprisning. Det är vår skyldighet att stå emot dystra, missnöjda tankar och känslor, lika mycket som det är vår skyldighet att be. Om vi är på väg mot himlen, hur kan vi då gå som i ett sorgetåg och sucka och klaga hela vägen till vår Fars hus? HHM 215.3
De bekännande kristna som alltid klagar, och som tycks tro att glädje och lycka är synd, har ingen äkta religion. De som finner ett dystert nöje i allt som är trist i naturen, och som hellre vill se på döda löv än att plocka de vackra, levande blommorna, och som inte ser någon skönhet i mäktiga bergshöjder och dalar klädda i levande grönt, och som stänger sina sinnen för den glädjefyllda stämma som talar till dem i naturen, den stämma som är ljuvlig och melodisk för den som lyssnar - dessa människor lever inte i Kristus. HHM 215.4
De drar dysterhet och mörker över sig själva, när de kunde ha ljus, ja, när Rättfärdighetens Sol kunde gå upp i deras hjärtan med läkedom i sina strålar. HHM 215.5
Ofta kan ditt sinne vara fördunklat på grund av smärta. Ansträng dig då inte för att tänka. Du vet att Jesus älskar dig. Han förstår din svaghet. Du kan göra hans vilja genom att bara vila i hans armar. HHM 215.6
Det är en naturlag att våra tankar och känslor uppmuntras och stärks då vi ger uttryck åt dem. Det är sant att ord följer på tankar, men det är också sant att tankar följer på ord. Om vi skulle uttrycka vår tro mer, och glädja oss mer över de välsignelser vi vet att vi har - Guds stora nåd och kärlek - så skulle vi ha mer tro och större glädje. Inga läppar kan uttrycka, och inget mänskligt sinne kan föreställa sig, de välsignelser som kommer av att man uppskattar Guds godhet och kärlek. HHM 215.7
Även här på jorden kan vår glädje vara som en källa som aldrig sinar, därför att den mättas med strömmar som flyter från Guds tron. HHM 216.1
Låt oss därför fostra våra hjärtan och våra läppar att prisa Gud för hans ojämförliga kärlek. Låt oss lära oss att vara hoppfulla och att dröja kvar i ljuset som lyser från Golgata kors. Vi får aldrig glömma att vi är den himmelske Kungens barn, söner och döttrar till härskarornas Herre. Det är vår förmån att förbli i en stilla vila i Gud. HHM 216.2
“Låt Kristi frid regera i era hjärtan ... och var tacksamma.” Kol 3:15. Låt oss glömma våra egna svårigheter och bekymmer, och prisa Gud för att vi har fått möjligheten att leva till hans namns ära. Låt varje ny dags välsignelser få väcka lovsång i ditt hjärta i tacksamhet över dessa bevis på hans kärleksfulla omsorg. När du öppnar ögonen på morgonen, tacka då Gud för att han har bevarat dig genom natten. Tacka honom för hans frid i ditt hjärta. Låt tacksamhet stiga upp mot himlen som en ljuvlig vällukt morgon, middag och kväll. HHM 216.3
När någon frågar dig hur du mår, försök då inte att komma på något tråkigt som du kan berätta om för att få sympati. Tala inte om din brist på tro och dina sorger och lidanden. Frestaren njuter av att höra sådana ord. När du talar om dystra ämnen ärar du honom. Vi skall inte låta våra tankar dröja vid den stora makt Satan använder för att övervinna oss. Ofta överlämnar vi oss i hans händer genom att tala om hans makt. Låt oss i stället tala om den stora makt Gud har att förena alla våra intressen med hans. Tala om Kristi ojämförliga kraft, och berätta om hur underbar han är. Hela himlen är intresserad av vår fräls- ning. Guds änglar, tusen gånger tusen och tiotusen gånger tiotusen, har fått i uppdrag att tjäna dem som skall ärva frälsning. De skyddar oss mot ondska och driver tillbaka mörkrets makter som försöker förgöra oss. Har vi då inte orsak att alltid vara tacksamma, även när svårigheter tycks komma i vår väg? HHM 216.4
Sjung lovsånger HHM 217.1
Uttryck din tacksamhet och lovprisning genom sång. När du blir frestad borde du inte ge uttryck för dina känslor, utan i stället i tro stämma upp en tacksamhetens sång till Gud. HHM 217.2
Lov, ära och pris dig vår Fader och vän,
Som alltid oss älskat och älskar oss än!
Kör :
Halleluja, din är äran, Halleluja, amen!
Halleluja, din är äran, Halleluja, amen!
Lov, ära och pris dig Guds heliga Lamm,
Som bar våra synder på korsträdets stam!
Lov, ära och pris dig Hugsvalare god,
Som vittnar om Jesu försonande blod! William P. Mackay HHM 217.3
Sången är ett vapen som vi alltid kan använda mot missmod. När vi genom sången öppnar hjärtat för Frälsaren, kommer hans närvaro att, liksom solljuset, ge hälsa och välsignelse. HHM 217.4
“Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i
evighet. Så säger HERRENS återlösta, de som han har
återlöst från fiendens hand.”
“Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under! Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat.” “Tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara
gärningar mot människors barn, ty han stillade själens
törst och mättade själens hunger med sitt goda. De satt
i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järn
bojor ... Men de ropade till HERREN i sin nöd och han
frälste dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur
mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.
Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underba
ra gärningar mot människors barn.”
“Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så
orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få
tacka honom, min frälsning och min Gud.” Ps 107:1,2; 105:2,3; 107:8-15; 42:12. HHM 217.5
“Tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” 1 Tess 5:18. Den uppmaningen är en försäkran om att även det som ser ut att vara emot oss kommer att verka för vårt bästa. Gud skulle inte be oss att vara tacksamma för det som skulle skada oss. HHM 218.1
“HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skul-
le jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle
jag vara rädd? ... Ty han håller mig gömd i sin hydda
på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning ...
Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga
till HERRENS ära och lova honom.”
“Jag väntade ivrigt på HERREN, och han böjde sig
till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur för-
därvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fot-
ter på en klippa och gjorde mina steg fasta. Han lade i
min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.”
“HERREN är min styrka och min sköld, på honom
förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig. Jag vill tacka honom med min sång.” Ps 27:1,5,6; 40:2-4; 28:7. HHM 218.2
Att hjälpa andra HHM 219.1
Ett av de största hindren för de sjukas tillfrisknande är själv- upptagenhet. Många sjuka tycker att alla borde ge dem sympati och hjälp, när det de egentligen behöver är att få sin uppmärksamhet vänd bort från sig själva och i stället tänka på andra och bry sig om dem. HHM 219.2
Ofta begärs förbön för dem som lider, sörjer eller är missmodiga, och det är bra. Vi borde be att Gud skall sända ljus in i det förmörkade sinnet och trösta det sorgtyngda hjärtat. Men Gud besvarar bön för sådana som ställer sig där de kan bli välsignade av honom. Samtidigt som vi ber för dessa bedrö- vade, borde vi uppmuntra dem att försöka hjälpa andra som har större behov än de själva. Mörkret kommer att skingras från deras egna hjärtan när de försöker hjälpa andra. När vi försöker trösta andra på samma sätt som vi har blivit tröstade. kommer välsignelsen tillbaka till oss. HHM 219.3
Det femtioåttonde kapitlet i Jesaja bok är en ordination mot kroppens såväl som sinnets krämpor. Om vi vill ha hälsa och sann livsglädje måste vi följa råden i det här kapitlet. Herren talar här om den tjänst som behagar honom och om de välsignelser som följer på den. HHM 219.4
“Ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga
och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser
honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött
och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrod-
naden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfär-
dighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet
följa i dina spår. Då skall HERREN svara när du åkal-
lar honom. När du ropar, skall han säga: ‘Se, här är
jag. ’ Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar
att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig
åt den hungrige av det du har och mättar den som lider
nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli
lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig;
han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt
benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik träd-
gård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig try-
ter.” Jes 58:7-11. HHM 219.5
Goda gärningar för med sig en dubbel välsignelse, som kommer både till den som ger och till den som tar emot vänligheten. Förvissningen om att man har gjort det som är rätt, är en av de bästa medicinerna för sjuka kroppar och sinnen. När man är fri och lycklig till sinnes därför att man utfört sin plikt väl, och känner tillfredsställelsen av att ha gjort andra glada, har detta ett uppmuntrande och upplyftande inflytande som ger nytt liv till hela varelsen. HHM 220.1
De långvarigt sjuka borde försöka ge sympati, i stället för att ständigt kräva den. Låt din börda av svaghet, sorg och smärta läggas på den barmhärtige Frälsaren. Öppna ditt hjärta för hans kärlek och låt den flöda ut till andra. Kom ihåg att alla har prövningar som är svåra att bära, frestelser som är svåra att stå emot och att du kan göra något för att lätta dessa bördor. Uttryck tacksamhet för de välsignelser du har, visa uppskattning för alla bevis på omtanke som du får. Låt ditt hjärta vara fyllt med Guds dyrbara löften, så att du från denna skattkammare kan hämta ord som blir till tröst och styrka för andra. Då kommer den atmosfär som omger dig att bli till hjälp och uppmuntran för andra. Ha det som din målsättning att föra välsignelse till dem du har omkring dig, så kommer du att finna vägar att vara till hjälp, både för dem som tillhör din egen familj och för andra. HHM 220.2
Om de som lider av dålig hälsa glömde sig själva på grund av sitt intresse för andra, om de följde Herrens uppmaning att hjälpa dem som är i större behov av hjälp än de själva, så skulle de få uppleva sanningen i det profetiska löftet:“Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast.” HHM 221.1
Saliga visshet Saliga visshet, Jesus är min!
Nu i Guds härlighet skådar jag in.
Viss om min arvslott, tillhör jag Gud,
Född av hans Ande, klädd i hans skrud.
Kör:
Han är min glädje, han är min sång.
Honom jag prisar livsdagen lång.
Han blir min lovsång evigt hos Gud.
Han är min brudgum, jag är hans brud.
Saliga lydnad, fullhet av fröjd!
Glimtar jag ser av den himmelska höjd.
Anden mig lär Guds eviga råd,
Viskar om kärlek, viskar om nåd.
Saliga trygghet, slut är all strid,
Jag i min Jesus har sällhet och frid.
Väntande honom uppåt jag ser,
Kärlekens fullhet re’n han mig ger. Fanny J. Crosby HHM 221.2