Sjukdom kommer aldrig utan en orsak. Vägen förbereds och sjukdomen bjuds in genom att man inte bryr sig om att följa hälsolagarna. Många lider på grund av sina föräld- rars överträdelser. Även om de inte är ansvariga för vad för- äldrarna har gjort, är det ändå deras skyldighet att ta reda på vad som är överträdelse av hälsolagarna och vad som inte är det. De borde undvika att följa sina föräldrars dåliga vanor, och skaffa sig ett bättre utgångsläge genom att leva hälsosamt. HHM 199.1
Men de flesta lider på grund av sitt eget handlingssätt. De bryr sig inte om hälsoprinciperna när det gäller mat, dryck, kläder och arbete. Deras överträdelse av naturens lagar har sina säkra följder, och när sjukdom kommer över dem är det många som inte ger den verkliga orsaken skulden för deras lidanden, utan klagar på Gud på grund av sina plågor. Men Gud är inte ansvarig för det lidande som kommer på grund av att man inte bryr sig om naturlagarna. HHM 199.2
Gud har försett oss med ett visst mått av livskraft. Han har också skapat oss med organ som är gjorda för att hålla i gång kroppens olika livsfunktioner, och hans avsikt är att dessa organ skall samverka på ett harmoniskt sätt. Om vi noggrant ser till att bevara vår livskraft, och håller kroppens känsliga mekanism i ordning, kommer följden att bli god hälsa. Men om livskraften förbrukas alltför snabbt, lånar nervsystemet kraft för sitt omedelbara behov från sina kraftreserver, och när ett kroppsorgan då blir lidande, påverkas alla andra organ. Kroppen kan tåla mycket misshandel utan att den tycks säga ifrån, men till sist reagerar den och gör en beslutsam ansträngning för att avlägsna följderna av den dåliga behandling den har fått utstå. Kroppens ansträngning att ställa tillrätta missförhållanden visar sig ofta i feber och andra sjukdomstillstånd. HHM 199.3
Naturens botemedel HHM 200.1
När hälsan misskötts till den grad att sjukdom uppstår, kan ofta den sjuke själv göra det som ingen annan kan göra för honom. Det första som måste göras är att ta reda på sjukdomens egentliga karaktär och sedan börja arbeta förnuftigt på att avlägsna orsaken. Om det harmoniska arbetet mellan de olika kroppsorganen har kommit i obalans, på grund av att man har arbetat för mycket, ätit för mycket eller levt oregelbundet på något annat sätt, försök då inte att komma tillrätta med svårigheterna genom att lägga till ännu en börda i form av giftiga mediciner. HHM 200.2
Omåttligt ätande är ofta orsaken till sjukdom, och vad kroppen då mest behöver är att bli befriad från den onödiga börda den fått. Vid många sjukdomsfall skulle det allra bästa botemedlet för patienten vara att fasta under en eller två måltider, så att de överansträngda matsmältningsorganen får möjlighet att vila. En fruktdiet under några dagar har ofta visat sig medföra stor lättnad för dem som utför tankearbete. Många gånger har hälsan återvunnits genom naturens eget återställande arbete, efter att man under en kort period helt avstått från mat och därefter ätit måttligt av en enkel kost. Återhållsamhet när det gäller kosten, under en eller ett par månader, skulle övertyga många som lider, att självförnekelsens väg är vägen till hälsa. HHM 200.3
Vila som botemedel HHM 201.1
Några gör sig själva sjuka på grund av att de arbetar för mycket. För dem är det nödvändigt med vila, frihet från bekymmer och en sparsamt tilltagen kost för att de skall återvinna hälsan. För dem som är mentalt uttröttade och nervösa på grund av ständigt arbete inomhus i trånga utrymmen, skulle en vistelse på landet, där de kan leva ett enkelt, bekymmersfritt liv i nära kontakt med naturen, vara till stor hjälp. Att ströva omkring på ängarna och i skogen, plocka blommor och lyssna på fågelsång, kommer att göra långt mer för deras tillfrisknande än något annat. HHM 201.2
Vatten HHM 201.3
I hälsa såväl som sjukdom är rent vatten en av naturens största välsignelser. Rätt använt befrämjar det hälsan. Det är den dryck som Gud gav djuren och människorna för att släcka deras törst. Och när den dricks i riklig mängd hjälper den till att förse kroppen med vad den behöver, och stödjer den i dess kamp att stå emot sjukdom. Att använda vatten utvärtes är ett av de enklaste och mest tillfredsställande sätten att reglera cirkulationen av blodflödet. Ett kallt eller svalt bad är ett utmärkt stärkande medel. Ett varmt bad öppnar hudens porer och hjälper på det sättet kroppen att avlägsna orenheter. Både varma och ljumma bad verkar lugnande på nerverna och fördelar blodcirkulationen jämt över hela kroppen. HHM 201.4
Det är många som aldrig har lärt sig av egen erfarenhet vilka välgörande effekter vatten har om det används rätt, och de är rädda för att använda det. Vattenbehandlingar uppskattas inte som de borde, och att utföra dem på ett skickligt sätt kräver ett arbete som många inte är villiga att utföra. Men det finns ingen ursäkt för okunnighet eller likgiltighet på det här området. Vatten kan användas på många sätt för att lindra smärta och hejda sjukdom. Alla borde bli kunniga när det gäller att använda vatten för enkla behandlingar i hemmet. Särskilt mödrar borde lära sig hur de skall ta hand om sina familjer i både hälsa och sjukdom. HHM 201.5
Motion HHM 202.1
Det är en livets lag att vår kropp behöver rörelse. Varje organ i kroppen har sitt speciella arbete, och dess utveckling och styrka beror på hur väl detta arbete utförs. När organen är i normal verksamhet ger detta styrka och spänst, medan overksamhet har en benägenhet att leda till försvagning och död. Bind upp en arm, bara under några få veckor, ta sedan bort förbandet, och du skall se att den är svagare än den arm som varit i normal rörelse under samma tid. Brist på rörelse har samma inverkan på hela muskelsystemet. HHM 202.2
Inaktivitet orsakar ofta sjukdom. Motion ökar blodcirkulationen och får blodet att strömma jämt i alla delar av kroppen. Men vid inaktivitet cirkulerar inte blodet fritt, och de utbyten som sker i blodet, som är så nödvändiga för liv och hälsa, äger inte fritt rum. Huden blir också overksam. Orenheter utsöndras inte lika effektivt som de skulle göra om blodcirkulationen hade förbättrats genom kraftfull motion, huden hade hållits frisk och lungorna hade försetts med en riklig mängd ren, frisk luft. När kroppen befinner sig i ett sådant tillstånd, läggs en dubbel börda på de kroppsorgan som har till uppgift att utsöndra avfallsämnen, och resultatet blir sjukdom. HHM 202.3
De långvarigt sjuka borde inte uppmuntras till fortsatt inaktivitet. I de fall då det förekommit allvarlig överansträngning på ett eller annat sätt, kan en tids fullständig vila ibland avvärja allvarlig sjukdom, men de sjuka behöver sällan avstå helt från aktivitet. HHM 202.4
De som har brutit samman på grund av tankearbete borde vila från tröttande tankar, men de skulle inte ledas till att tro att det är farligt att överhuvudtaget använda sina mentala krafter. Många har en benägenhet att betrakta sitt tillstånd som värre än vad det egentligen är. En sådan inställning gynnar inte tillfrisknandet och borde inte uppmuntras. HHM 202.5
Predikanter, lärare, elever och andra som sysslar med tankearbete, lider ofta av sjukdom på grund av hård mental ansträngning utan någon avkoppling genom fysiskt arbete. Vad dessa personer behöver är ett mera fysiskt aktivt liv. Strikt måttlighet i vanorna, tillsammans med passande motion, skulle säkerställa såväl de mentala som de fysiska krafterna och ge uthållighet till alla som sysslar med tankearbete. HHM 203.1
De som har överansträngt sig fysiskt borde inte uppmuntras att helt avstå från fysiskt arbete. Men om arbetet skall bli till största möjliga nytta, borde det vara regelbundet och angenämt. Arbete utomhus är det bästa, och det borde planeras så att de försvagade kroppsdelarna stärks genom att de används. Hjärtat borde vara med i arbetet, så att det inte urartar till enbart slavgöra. HHM 203.2
När de långvarigt sjuka inte har något som tar upp deras tid och uppmärksamhet blir de självupptagna, dystra och irriterade. Ofta fastnar de i sina negativa känslor tills de börjar tro att de är mycket sjukare än de egentligen är, och blir då helt oförmögna att göra någonting. HHM 203.3
För alla dessa människor skulle lämplig motion visa sig vara ett effektivt botemedel. I några fall är den helt oumbärlig om man skall få hälsan tillbaka. Viljan aktiveras genom fysiskt arbete, och vad dessa sjuka behöver är att få viljan väckt till liv. När viljan inte används blir fantasin sjuklig, och då är det omöjligt att stå emot sjukdom. HHM 203.4
För de flesta långvarigt sjuka är overksamhet den största förbannelse som kan drabba dem. Lätt. nyttigt arbete belastar inte sinnet eller kroppen, utan har en positiv inverkan på båda. Det stärker musklerna, förbättrar cirkulationen och ger den sjuke tillfredsställelsen av att veta att han inte är helt oduglig i denna aktiva värld. Han kanske bara kan göra något litet till att börja med, men han kommer snart att märka att hans krafter ökar, och arbetsinsatsen kan ökas i samma utsträckning. HHM 203.5
Motion hjälper den som lider av matsmältningsbesvär genom att den ger matsmältningsorganen en hälsosam spänst. Intensivt studerande eller kraftig fysisk ansträngning strax efter måltiden hindrar matsmältningen, men en kort promenad, med huvudet höjt och skuldrorna bakåtdragna, är däremot mycket välgörande. HHM 204.1
Trots allt som sagts och skrivits om hur viktigt det är med motion, är det fortfarande många som inte bryr sig om att motionera. Några får övervikt därför att kroppens system slammas igen och fungerar trögt, medan andra blir magra och svaga därför att deras vitala krafter går åt för att göra sig av med all överskottsmat. Levern blir överbelastad i sitt arbete att rena blodet från orenheter, och sjukdom blir följden. HHM 204.2
De som lever ett stillasittande liv borde, när vädret tillåter, motionera ute i friska luften varje dag, sommar som vinter. Promenader är bättre än åkturer i öppen vagn, för det sätter fler muskler i rörelse. Lungorna tvingas till hälsosamt arbete, eftersom det är omöjligt att gå raskt utan att ta djupa andetag och fylla lungorna med luft. HHM 204.3
Sådan motion skulle i många fall vara bättre för hälsan än medicin. Läkare råder ofta sina patienter att åka iväg på en sjöresa, besöka någon hälsokälla eller resa till olika platser för att få klimatombyte, när patienterna i de flesta fall skulle bli friska, och dessutom spara tid och pengar, om de åt måttligt och fick trevlig och hälsosam motion. HHM 204.4