Det finns många andliga lärdomar att lära av berättelsen om vattnets tillfrisknande. Den nya skålen, saltet, källan - alla är starka symboler. FMM 157.5
När Elisha kastade salt i den bittra källan lärde han ut samma andliga lärdom som Frälsaren århundraden senare gav sina lärjungar då han förklarade: ”Ni är jordens salt” (Matt. 5:13). När saltet upplöstes i den förore- nade källan renade det vattnet och förde liv och välsignelse med sig där det förut hade funnits förbannelse och död. När Gud jämförde sina barn med salt ville han lära dem att hans syfte med att ge dem sin nåd är att de ska bli redskap för att rädda andra. FMM 157.6
Guds avsikt med att utvälja ett folk inför hela världen var inte bara att han skulle adoptera dem som sina söner och döttrar, utan att världen genom dem skulle ta emot nåd som leder till frälsning. När Herren utvalde Abraham var det inte bara för att han skulle bli Guds vän, utan för att han skulle förmedla de särskilda förmåner som Herren önskade skänka till folken. FMM 158.1
Världen behöver bevis på sann kristendom. Överträdelser av Guds lag verkar som ett gift i samhällets mitt. Stora och små städer genomsyras av synd och moraliskt fördärv. Världen är full av sjukdom, lidande och orättvisa. Nära och fjärran befinner sig människor i fattigdom och nöd. De är nertyngda av skuldkänsla och går under på grund av brist på frälsande inflytande. Sanningens evangelium framhålls ständigt för dem, men de går ändå under därför att exemplet från dem som skulle vara en doft till liv för dem är en doft till död. Deras själar insuper bitterhet därför att källorna är förgiftade när de skulle vara som ett källvatten som springer upp till evigt liv. FMM 158.2
Salt måste blandas med den substans som det tillsätts till. Det måste tränga igenom den, genomsyra den, så att den bevaras. Det är alltså genom personlig kontakt och samvaro som människor nås av evangeliets frälsande kraft. De räddas inte i grupper utan som individer. Personligt inflytande är en kraft. Det innebär att arbeta med inflytande från Kristus, att upprätta där Kristus upprättar, att förmedla rätta principer och hejda världens moraliska förfall. Det innebär att sprida den nåd som Kristus ensam kan ge. Det innebär att upprätta människor, att göra andras liv vackrare och att stärka deras karaktärer genom kraften i ett rent föredöme i förening med uppriktig tro och kärlek. FMM 158.3