Inte långt från Jeriko, mitt i fruktbara lunder, låg en av profetskolorna, och dit gick Elisha efter Elias himmelsfärd. Under hans vistelse där kom stadens män till profeten och sa: ”Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och jorden bär ingen frukt.” Under tidigare år hade källan varit ren och livgivande, och den hade i hög grad bidragit till stadens och det omgivande distriktets vattentillförsel. Men nu var den olämplig att använda. FMM 157.1
Som svar på en vädjan från männen i Jeriko sa Elisha: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den.” Då han hade fått skålen ”gick han ut till vattenkällan och kastade salt i den och sade: ’Så säger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det ska inte längre komma död och ofruktsamhet av det’ ” (2 Kung 2:19-21). FMM 157.2
Jerikos vatten blev inte friskt genom mänsklig visdom, utan genom Guds mirakulösa ingripande. De som hade återuppbyggt staden hade inte förtjänat himlens välvilja. Ändå fann han som ”låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”, att i detta fall var det lämpligt att visa att han var villig att bota Israel från dess andliga sjukdomar genom detta tecken på medkänsla (Matt. 5:45). FMM 157.3
Tillfrisknandet blev varaktigt. ”Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisha talade” (2 Kung. 2:22). Sedan dess har vattnet fortsatt att rinna i århundraden och gjort den delen av dalen till en vacker oas. FMM 157.4