Ungefär två år senare omringades Samarien av Assyriens arméer under Shalmaneser. Under belägringen som följde omkom många tragiskt av hunger och sjukdom såväl som genom svärd. Staden och nationen föll, och de krossade resterna av de tio stammarna fördes bort i fångenskap och skingrades i det assyriska kungarikets provinser. FMM 197.1
Förstörelsen som drabbade det norra riket var en direkt straffdom från himlen. Assyrierna var bara redskapet som Gud använde för att verkställa sin avsikt. Genom Jesaja, som började profetera strax före Samariens fall, hänvisade Herren till de assyriska arméerna som ”min vredes ris!” ”Staven i hans hand”, sa Herren, ”är min harm” (Jes. 10:5). FMM 197.2
Israels barn hade allvarligt ”syndat mot HERREN sin Gud, ... och gjort det som var ont”. ”De lyssnade inte utan ... förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. ... De övergav HERREN sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal.” Det var på grund av detta och för att de stadigt vägrade att ångra sig som Herren ”straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte” i överensstämmelse med de tydliga varningar han hade sänt dem ”genom alla sina tjänare profeterna”. FMM 197.3
”Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien”, ”därför att de inte lyssnade till HERREN sin Guds röst, utan bröt mot hans förbund och varken ville lyssna eller göra allt det som HERRENS tjänare Mose hade befallt” (2 Kung. 17:7, 11, 14-16, 20, 23; 18:12). FMM 197.4
Herren hade en vis och barmhärtig avsikt med den fruktansvärda straffdomen som verkställdes över de tio stammarna. Det som han inte längre kunde göra genom dem i deras fäders land ville han försöka utföra genom att sprida dem bland hedningarna. Hans plan var att rädda alla som skulle välja att ta emot förlåtelse genom människosläktets Frälsare, och den planen måste fullbordas. I de olyckor som drabbade Israel förberedde han att hans ära skulle uppenbaras för jordens riken. Alla som fördes bort i fångenskap var inte ovilliga att ångra sig. Bland dem fanns det några som hade förblivit trogna mot Gud och andra som hade ödmjukat sig inför ho-nom. Genom dessa ”den levande Gudens barn” (Hos. 1:10) skulle han ge ett stort antal invånare i det assyriska riket kunskap om hans karaktärs egenskaper och välsignelserna i hans lag. FMM 197.5