Det hade varit bra för kungadömet Juda om Ahas hade tagit emot dessa ord som ett budskap från himlen. Men han valde att stödja sig på en mänsklig arm och sökte hjälp hos hedningarna. I förtvivlan sände han bud till TiglatPileser, Assyriens kung: ”Jag är din tjänare och din son. Dra hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig” (2 Kung. 16:7). Hans begäran åtföljdes av en dyrbar gåva från kungens skattkammare och från Herrens hus. FMM 223.4
Hjälpen han bad om sändes och kung Ahas räddades för tillfället, men till vilket pris för Juda! Beviset på tacksamhet som erbjöds väckte Assyriens vinningslystnad, och denna opålitliga nation hotade snart att översvämma och fördärva Juda. Ahas och hans olyckliga undersåtar plågades nu av fruktan för att fullständigt falla i händerna på de grymma assy rierna. ”HERREN ville förödmjuka Juda” på grund av nationens fortsatta överträdelse. I stället för att ångra sig under denna tid av tuktan syndade Ahas ”ännu mer genom trolöshet mot HERREN. Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus. ... ’Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem’ ”, sa han, ” ’ska jag offra åt dem, så att de hjälper mig’ ” (2 Krön. 28:19, 22, 23). FMM 223.5
När den avfallne kungen närmade sig slutet på sin regeringstid lät han stänga dörrarna till templet. De heliga gudstjänsterna avbröts. Ljusstakarna framför altaret hölls inte längre brinnande. Offer förrättades inte längre för folkets synder. Söt rökelse steg inte längre upp vid tiden för morgonoch kvällsoffret. Invånarna i den gudlösa staden övergav gårdarna i Guds hus och låste ordentligt igen dörrarna till dem. I gathörnen i hela Jerusalem satte de djärvt upp altaren för att tillbe hedniska gudar. Hedendomen såg ut att ha segrat, och mörkrets makter hade nästan fått överhanden. FMM 224.1
Men i Juda bodde några som höll fast vid sitt förbund med Herren. De höll orubbligt fast vid sin vägran att låta sig föras in i avgudadyrkan. Det var till dessa människor som Jesaja och Mika och deras bundsförvanter satte sitt hopp när de såg förfallet som åstadkommits under Ahas sista regeringsår. Deras helgedom var stängd, men de som var trogna var övertygade om att ”Gud är med oss. ... Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. Han ska vara en helgedom” (Jes. 8:10, 13, 14). FMM 224.2