Reformationen som genomfördes under Ahas sons lyckosamma rege ringsår stod i skarp kontrast till Ahas hänsynslösa ledarskap. När Hiskia övertog tronen var han fast besluten att göra allt som stod i hans makt för att rädda Juda från ödet som höll på att drabba Nordriket. Profeternas budskap uppmuntrade inte till att vidta några halvhjärtade åtgärder. De hotande straffdomarna kunde bara avvärjas genom en mycket beslutsam reformation. FMM 225.1
Under dessa svåra förhållanden visade sig Hiskia vara rätt man för detta tillfälle. Han hade knappt hunnit tillträda tronen förrän han började planera och genomföra en reformation. Först riktade han sin uppmärksamhet mot att återinföra gudstjänsterna i templet. De hade försummats alltför länge. I detta arbete bad han med stort allvar om samarbete med en grupp präster och leviter som hade förblivit trogna mot sin heliga kallelse. FMM 225.2
Eftersom Hiskia var säker på prästernas och leviternas lojala stöd talade han öppet med dem om sin önskan att påbörja omedelbara och långtgående reformer. ”Våra fäder var trolösa”, bekände han, ”och gjorde vad ont var i HERREN vår Guds ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån HERRENS boning och vände honom ryggen. ... Men nu har jag i sinnet att sluta förbund med HERREN, Israels Gud, för att hans vredes glöd ska vända sig från oss” (2 Krön. 29:6, 10). FMM 225.3
I några få väl valda ord gav kungen dem en överblick över situationen de befann sig i. Templet var stängt och alla gudstjänster inom dess område hade upphört. Skändliga former av avgudadyrkan utövades på stadens gator och överallt i riket. De folkmassor som skulle ha förblivit trogna mot Gud om rikets ledare hade gett dem rätt exempel, hade avfallit. Riket hade förfallit och förlorat prestige i de omgivande folkens ögon. Nordriket befann sig i snabb upplösning. Många omkom genom svärd, och en mängd av landets invånare hade redan förts bort i fångenskap. FMM 225.4
Snart skulle Israel helt falla i händerna på assyrierna och gå en fullständig undergång till mötes. Detta öde skulle säkerligen drabba även Juda om inte Gud skulle vara mäktigt verksam genom utvalda representanter. FMM 226.1