Hiskia vädjade direkt till prästerna att förena sig med honom i att genomföra de nödvändiga reformerna. ”Så var nu inte försumliga, mina barn”, förmanade han dem, ”för HERREN har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom.” ”Helga nu er själva och helga HERRENS, era fäders Guds, hus” (2 Krön. 29:11, 5). FMM 226.2
Det var dags att handla snabbt. Prästerna började genast. Genom att försöka vinna samarbete med andra ur sina led, som inte hade varit med under denna överläggning, satte de helhjärtat igång med uppgiften att rensa och helga templet. Eftersom templet hade vanhelgats och försummats under många år var detta förenat med många svårigheter. FMM 226.3
Men prästerna och leviterna arbetade outtröttligt. Inom en anmärkningsvärt kort tid kunde de meddela att deras uppgift var avslutad. Dörrarna till templet hade reparerats och öppnats. De heliga kärlen hade samlats ihop och ställts på plats. Allt var färdigt för att återinföra gudstjänsterna i helgedomen. FMM 226.4
När den första gudstjänsten hölls, förenade sig stadens ledare med kung Hiskia och med prästerna och leviterna och sökte förlåtelse för folkets synder. På altaret placerades syndoffer ”till försoning för hela Israel. ... När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad.” Än en gång genljöd tempelgårdarna av lovsång och tillbedjan. Davids och Asafs sånger sjöngs med glädje eftersom de som tillbad insåg att de nu befriades från syndens och avfallets slaveri. ”Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för det hade hänt plötsligt” (2 Krön. 29:24, 29, 36). FMM 226.5