Gud hade verkligen förberett Judas ledande män för att gå i spetsen för en resolut förnyelseprocess, så att avfallets flod kunde hejdas. Genom sina profeter hade han sänt budskap på budskap till sitt utvalda folk med enträgna vädjanden. Dessa budskap hade föraktats och förkastats av Israels rikes tio stammar, som nu hade överlämnats åt fienden. FMM 226.6
Men i Juda återstod en rätt stor grupp trogna, och profeterna fortsatte att vädja till dem. Lyssna till Jesajas förmaning: ”Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn” (Jes. 31:6). Hör hur Mika för klarar med övertygelse: ”Men jag ska skåda efter HERREN, jag ska hoppas på min frälsnings Gud. Min Gud ska höra mig. Gläd dig inte över mig, du min fiende. Har jag fallit ska jag resa mig igen, sitter jag i mörkret är HERREN mitt ljus. Eftersom jag syndat mot HERREN ska jag bära hans vrede tills han tar sig an min sak och skaffar mig rätt” (Mika 7:7-9). FMM 227.1
Dessa och andra liknande budskap visade Guds vilja att förlåta och ta emot dem som helhjärtat vände om till honom. Budskapen hade gett hopp till många svaga människor under de mörka åren då tempeldörrarna var stängda. Nu, när ledarna började genomföra en reform, fanns det en mängd människor som var trötta på syndens träldom och som var beredda att ge sitt gensvar. FMM 227.2
De som gick in på tempelgårdarna för att söka förlåtelse och förnya sin trohetsed till Herren fann underbar uppmuntran i de profetiska delarna av Skriften. Mose hade uttalat högtidliga varningar mot avgudadyrkan inför hela Israel, men de hade åtföljts av profetior om att Gud var villig att höra och förlåta dem som skulle söka honom av hela sitt hjärta i avfallets tider. ”När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar”, hade Mose sagt, ”ska du vända om till HERREN din Gud och lyda hans röst, för HERREN din Gud är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder” (5 Mos. 4:30, 31). FMM 227.3