Kungen hade fått tillbaka sina vanliga krafter, och i sång gav han uttryck för sin tacksamhet över Herrens nåd. Han lovade att använda resten av sina dagar i villig tjänst åt Kungarnas Kung. Hans tacksamma erkännande av att Gud visat medlidande med honom är en inspiration för alla som önskar använda sina år till sin Skapares ära. FMM 233.1
”Jag sade: I mina bästa dagar
går jag in genom dödsrikets portar,
jag blir fråntagen resten av mina år.
Jag sade: Jag får aldrig mer se HERREN,
HERREN i de levandes land.
Jag får aldrig mer se människor
hos dem som bor i världen.
Min boning rycks upp och flyttas ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut som vävaren sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen blivit natt gör du slut på mig.
Jag ropar ända till morgonen.
Som ett lejon krossar han alla mina ben.
Innan dagen blivit natt gör du slut på mig.
Jag låter som en svala, som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden:
’HERRE, jag är betryckt. Ta dig an min sak!’
Vad ska jag säga? Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Jag får vandra varsamt alla mina år
efter det bittra min själ varit med om.
Herre, trots sådant lever människor,
och genom allt sådant hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk och låter mig leva. Se, den bittra plågan blev till nytta för mig.
I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop,
för du har kastat alla mina synder bakom din rygg.
Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte.
De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.
Den som lever, den som lever tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd för barnen.
HERREN ska frälsa mig, och vi ska spela mina sånger
i alla våra livsdagar i HERRENS hus” FMM 233.2
(Jes. 38:10-20).