Det var inte slut med Guds barmhärtighet, och han hörde sin tjänares bön (se Klag. 3:22). ”Innan Jesaja hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS ord till honom. Han sade: ’Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska göra dig frisk. I övermorgon ska du få gå upp till HERRENS hus. Jag ska lägga femton år till din livstid. Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag ska beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull.’ ” (2 Kung. 20:4-6). FMM 232.2
Profeten var fylld av glädje när han återvände med dessa ord av tillförsikt och hopp. Jesaja gav anvisning om att en fikonkaka skulle läggas på den sjuka kroppsdelen och gav kungen budskapet om Guds barmhärtighet och skyddande omsorg. FMM 232.3
Liksom Mose i Midjans land, liksom Gideon i närvaro av budbäraren från himlen, och liksom Elia strax före sin himmelsfärd bönföll Hiskia om ett tecken på att budskapet kom från himlen. ”Vad är tecknet på att HERREN ska göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till HERRENS hus?” frågade han profeten. FMM 232.4
” ’Detta ska för dig vara tecknet från HERREN på att HERREN ska göra vad han har sagt’ ”, svarade profeten: ” ’Ska skuggan gå tio steg framåt eller ska den gå tio steg tillbaka?’ Hiskia sade: ’Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg tillbaka.’ ” FMM 232.5
Det var endast genom Guds direkta ingripande som skuggan på soluret kunde förmås att gå tio steg tillbaka. För Hiskia skulle detta vara tecknet på att Herren hade hört hans bön. Därför ”ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lät skuggan gå tillbaka tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa” (2 Kung. 20:8-11). FMM 232.6