Sann vördnad för Gud är inspirerad av en känsla av hans oändliga storhet och insikt om hans närvaro. Varje hjärta borde bli djupt präglat av denna förnimmelse av den Osynlige. Bönetimmen och böneplatsen är helgade ef tersom Gud finns där. Och när inställning och handling uttrycker vördnad kommer den känsla som inspirerar den att fördjupas. ”Heligt och vördat är hans namn”, förklarar psalmisten (Ps. 111:9). Änglar döljer sina ansikten när de uttalar det namnet. Med vilken vördnad skulle då inte vi, som är fallna och syndiga, ta det på våra läppar! FMM 32.5
Det skulle vara bra för gammal och ung att tänka på dessa ord från Bi- beln. De visar hur vi skulle se på den plats som utmärks av Guds speciella närvaro. ”Ta av dig skorna”, befallde han Mose vid den brinnande busken, ”för platsen där du står är helig mark” (2 Mos. 3:5). När Jakob hade sett synen med ängeln utropade han: ”HERREN är verkligen på denna plats och jag visste det inte ... Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port” (1 Mos. 28:16, 17). FMM 32.6
Genom det som blev sagt under invigningsgudstjänsterna hade Salomo försökt att från de närvarandes sinnen avlägsna vidskepligheter som hade förmörkat hedningarnas sinnen i fråga om Skaparen. Himlens Gud är inte instängd i tempel som är byggda med händer, som hedningarnas gudar. Ändå skulle han möta sitt folk genom sin Ande när de samlades i huset som hade invigts för tillbedjan av honom. FMM 33.1