Århundraden senare undervisade Paulus om samma sanning med orden: ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt ... för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. För i honom är det vi lever och rör oss och är till” (Apg. 17:24-28). FMM 33.2
”Saligt är det folk som har HERREN till sin Gud,
det folk han har utvalt till sin arvedel.
Från himlen blickar HERREN ner,
han ser alla människors barn,
från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.”
”HERREN har grundat sin tron i himlen,
hans rike råder över allt.”
”Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken” FMM 33.3
(Ps. 33:12-14; 103:19; 77:14, 15).
Fastän Gud inte bor i tempel som är gjorda med händer ärar han ändå sitt folks sammankomster med sin närvaro. Han har lovat att han ska möta dem med sin helige Ande när de kommer samman för att söka honom, bekänna sina synder och be för varandra. Men de som samlas för att tillbe honom behöver lägga bort allt som är ont. Om de inte tillber honom i ande och sanning och i helig skönhet kommer deras sammankomst inte att ha något värde. Om sådant förklarar Herren: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig” (Matt. 15:8, 9). De som tillber Gud måste tillbe honom ”i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha” (Joh. 4:23). FMM 33.4
”HERREN är i sitt heliga tempel. Var stilla inför honom, hela jorden!” (Hab. 2:20). FMM 34.1