Salomo kände väl till dessa varningar, och för en tid tog han hänsyn till dem. Hans högsta önskan var att leva och härska i överensstämmelse med de lagar som gavs vid Sinai. Hans sätt att leda kungarikets affärer stod i skarp kontrast till sedvänjorna hos folken på hans tid - folk som inte fruktade Gud och vilkas härskare trampade på Guds heliga lag. FMM 36.2
I sina försök att stärka sina relationer med det mäktiga kungarike som låg söder om Israel vågade sig Salomo in på förbjuden mark. Satan visste hur det skulle gå om kungen var lydig mot Gud. Kung Salomos tidiga regeringstid var ärorika år på grund av kungens vishet, omsorg om människor och rättrådighet. Under dessa år försökte Satan utöva ett inflytande som smygande kunde undergräva Salomos grundläggande lojalitet och få honom till att skilja sig från Gud. Att fienden var framgångsrik i sitt försök vet vi från berättelsen: ”Genom giftermål blev Salomo släkt med farao, kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad” (1 Kung. 3:1). FMM 36.3
Från mänsklig synpunkt sett tycktes detta äktenskap medföra en välsignelse trots att det stred mot Guds lag, för Salomos hedniska hustru blev omvänd och förenade sig med honom i tillbedjan av den sanne Guden. Dessutom gjorde farao Israel en tjänst genom att inta Gezer. Han dräpte ”de kananeer som bodde där” och gav ”den till en hemgift åt sin dotter, som var Salomos hustru” (1 Kung. 9:16). Denna stad byggde Salomo upp, och han stärkte därmed sitt kungadöme utmed Medelhavskusten. FMM 36.4
Men när Salomo ingick en allians med en hednisk nation och förseglade överenskommelsen genom äktenskap med en avgudadyrkande prinsessa, ignorerade han obetänksamt nog de visa åtgärder som Gud hade vidtagit för att upprätthålla sitt folks renhet. Förhoppningen att hans egyptiska hustru skulle bli omvänd var inget annat än en klen ursäkt för denna synd. FMM 36.5