På så sätt blandades profetior om kommande straffdomar med löften om slutgiltig och härlig befrielse. De som valde att sluta fred med Gud och leva heligt mitt under det avfall som tagit överhanden skulle få kraft för varje frestelse. De skulle kunna vittna för honom med mäktig kraft. FMM 290.2
Under kommande århundraden skulle befrielsen som skulle ske för deras skull bli mer ryktbar än befrielsen som ägde rum för Israels barns skull vid tiden för uttåget ur Egypten. Herren förklarade för profeten att dagar skulle komma då ”man inte mer ska säga: ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land’, utan: ’Så sant HERREN lever, han som förde ättlingarna av Israels hus upp ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade fördrivit dem.’ Så ska de få bo i sitt land” (Jer. 23:7, 8). FMM 290.3
Sådana var de underbara profetiorna som Jeremia uttalade under de sista åren av Judas rikes historia när babylonierna kom till världsherravälde, och då de också förde sina belägrande arméer mot Sions murar. FMM 290.4
Dessa löften lät som den ljuvaste musik för dem som höll ut i sin tillbedjan av Herren. Det fanns hem där råden från en Gud som höll förbundet alltjämt hölls i vördnad. Där upprepades profetens ord om och om igen, både hos dem som hade högt och lågt anseende i samhället. De gjorde också starkt intryck på barnen, och deras unga och mottagliga sinnen påverkades varaktigt. FMM 290.5