Dessa barn höll samvetsgrant buden i den Heliga Skrift. Detta gav Daniel och hans kamrater tillfällen då de kunde upphöja den sanne Guden inför jordens folk vid tiden då Jeremia tjänade som profet. Undervisningen som dessa hebreiska barn hade mottagit i sina hem av sina föräldrar gjorde dem starka i tron och trofasta i deras tjänst för den levande Guden, himlens och jordens Skapare. FMM 291.1
I början av Jojakims regering belägrade och intog Nebukadnessar Jerusalem för första gången. Han förde bort Daniel och hans kamrater tillsammans med andra särskilt utvalda för att de skulle göra tjänst vid Babylons hov. Då prövades tron hos de hebreiska fångarna till det yttersta. Men de som hade lärt sig att lita på Guds löften fann att de räckte till i varje erfarenhet som de fick göra under sin vistelse i ett främmande land. Skrifterna visade sig vara ett rättesnöre och ett stöd för dem. FMM 291.2
Jeremia blev en uttolkare av innebörden i de straffdomar som började falla över Juda. I den uppgiften försvarade han högsint Guds rättvisa och hans barmhärtiga avsikter även vid de strängaste tillrättavisningar. Profeten arbetade outtröttligt. Eftersom han önskade nå ut till alla samhällsklasser utvidgade han sitt inflytande bortom Jerusalem till de omgivande områdena genom täta besök till olika delar av kungadömet. FMM 291.3
I sina vittnesbörd till församlingen hänvisade Jeremia ständigt till undervisningen i lagboken som hade blivit så högt ärad och upphöjd under Josias regering. Han betonade återigen hur viktigt det var att upprätthålla förbundet med den Gud som är full av barmhärtighet och medlidande och som hade uttalat de tio budorden på Sinai berg. Jeremias varningsord och enträgna uppmaningar nådde varje del av riket, och alla hade tillfälle att lära känna Guds vilja för folket. FMM 291.4