Den fege kungen visste att anklagelserna var falska. Men för att hålla sig väl med dem som innehade höga och inflytelserika poster i landet låtsades han tro på deras anklagelser. Han överlämnade Jeremia i deras händer, så att de kunde göra med honom som de ville. Profeten kastades ”i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn” (Jer. 38:6). Men Gud skaffade vänner åt Jeremia som vädjade för honom hos kungen. De fick Jeremia flyttad tillbaka till fängelsets vaktgård. FMM 308.6
Än en gång sände kungen i hemlighet bud efter Jeremia och bad honom uppriktigt att berätta om Guds avsikter med Jerusalem. Som svar frågade Jeremia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig.” Kungen gjorde en hemlig överenskommelse med profeten. ”Så sant HERREN lever, han som har gett oss livet: Jag ska inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt dem som vill ta ditt liv” (Jer. 38:15, 16). FMM 309.1
Det fanns fortfarande en möjlighet för kungen att visa att han var beredd att lyssna till Herrens varningar. Straffdomarna som redan nu drabbade stad och folk skulle då mildras med nåd. ”Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar”, var budskapet som gavs till kungen, ”ska du få leva. Denna stad ska då inte brännas ner, utan du och ditt hus ska få leva. Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad överlämnas i kaldeernas hand. De ska bränna ner den, och själv ska du inte komma undan deras händer.” FMM 309.2
Kungen svarade Jeremia: ”Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna, att man utlämnar mig i deras våld och de behandlar mig illa.” FMM 309.3
Men profeten lovade: ”De kommer inte att utlämna dig.” Och han bönföll honom ytterst enträget: ”Lyssna nu till HERRENS röst i det jag säger dig, så ska det gå väl för dig och du får leva” (Jer. 38:17-20). FMM 309.4