Go to full page →

TROGNA MOT SINA PRINCIPER FMM 327

I tre år studerade de unga hebréerna för att tillägna sig ”kaldéernas litteratur och språk” (Dan. 1:4). Under denna tid höll de troget fast vid Gud och var ständigt beroende av hans makt. De levde ett självförsakande liv och var också målmedvetna, flitiga och trogna mot sina principer. FMM 327.6

Det var inte stolthet eller ambition som hade fört dem till kungens hov och till att umgås med människor som varken kände eller fruktade Gud. FMM 327.7

De var fångar i ett främmande land och hade placerats där av en oändligt vis Gud. Trots att de var skilda från hemmets inflytande och från gemenskap med troende försökte de fullgöra sin uppgift på ett aktningsvärt sätt. FMM 327.8

På det viset ärade de sitt förtryckta folk och Gud som de tjänade. FMM 327.9

Herren såg med välbehag på de unga hebréernas ståndaktighet, självförnekelse och rena motiv. Hans välsignelse följde dem. Han gav dem ”kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar” (Dan. 1:17). FMM 328.1

Löftet ”jag ska ära dem som ärar mig” gick i uppfyllelse (1 Sam. 2:30). Eftersom Daniel höll sig nära Gud med tillit som inte kunde rubbas, fylldes han med profetisk kraft. Medan människor undervisade honom om hovlivets plikter, lärde han sig av Gud att tyda framtidens hemligheter för kommande generationer. Med hjälp av siffror och symboler skulle han skriva ner händelser som täcker historien om denna värld ända till tidens slut. FMM 328.2

När tiden kom då de unga männen som fick utbildning skulle bedömas, examinerades hebréerna tillsammans med andra kandidater för tjänst i kungadömet. Men ”det fanns ingen bland dem alla som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja” (Dan. 1:19). Deras skarpa upp-fattningsförmåga, omfattande kunskap och utsökta och exakta språk vittnade om att styrkan och kraften i deras mentala förmåga var oförminskad. Kungen fann ”att de i allt som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än alla de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike. Och Daniel blev kvar där ända till kung Koreshs första regeringsår” (Dan. 1:20, 21). FMM 328.3