Det var bland dessa män som Salomo såg sig om efter en mästerlig hantverkare till att övervaka uppförandet av templet på Moria berg. Ytterst noggranna beskrivningar, kanske teckningar eller skisser över varje del av det heliga byggnadsverket, hade anförtrotts kungen. Han kunde ha sett upp till Gud i tro för att få helgade medhjälpare som hade fått särskild förmåga och kunde utföra det arbete som begärdes med exakthet. FMM 43.3
Men detta tillfälle att visa tillit till Gud förlorade Salomo ur sikte. Han sände bud till kungen av Tyrus efter ”en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem ... i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare” (2 Krön. 2:7). FMM 43.4
Den feniciske kungen svarade med att sända Huram, ”son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man” (2 Krön 2:14). På moderns sida var Huram en ättling till Oholiab. Hundratals år tidigare hade Gud gett honom speciell visdom för uppförandet av tabernaklet. FMM 43.5
En man vars prestationer inte styrdes av en osjälvisk önskan att ge tjänst åt Gud placerades på så sätt som huvudman för Salomos hantverkare. Han tjänade denna världens gud, mammon. Själva naturen i hans varelse var sammanvävd med själviskhetens principer. FMM 43.6
På grund av sin ovanliga skicklighet krävde Huram hög lön. De felaktiga principer som han höll fast vid blev gradvis accepterade av hans kollegor. När de dagligen arbetade tillsammans med honom gav de efter för böjelsen att jämföra hans lön med sin egen, och de började glömma bort att deras arbete var heligt. Självförnekelsens anda lämnade dem, och i dess ställe kom girighetens anda. Resultatet blev en anhållan om högre löner, vilket beviljades. FMM 44.1
De fördärvliga inflytanden som på så sätt drevs fram genomträngde alla grenar av Herrens tjänst och sträckte sig ut över kungariket. De höga löner som krävdes och erhölls gav många ett tillfälle att ge efter för lyx och omåttlighet. De fattiga förtrycktes av de rika. Självförnekelsens anda gick nästan helt förlorad. Bland de vidsträckta följderna av dessa inflytanden kan man spåra en av huvudorsakerna till Salomos fruktansvärda avfall - han som en gång räknades bland de visaste bland de dödliga. FMM 44.2