Den skarpa kontrasten mellan andan och motiven hos människorna som byggde tabernaklet i öknen och de som var sysselsatta med att uppföra Salomos tempel innehåller en lärdom med djup innebörd. Egoismen som karaktäriserade dem som arbetade på templet finner sin motsvarighet i själviskheten som styr i världen i dag. Girighetens anda, som söker efter den högsta ställningen och den högsta lönen, är mycket utbredd. Den villighet att tjäna och den glada självförnekelse som rådde hos dem som arbetade med tabernaklet möter man sällan. FMM 44.3
Men detta är den enda anda som borde driva Jesus efterföljare. Vår gudomlige Mästare har gett oss ett exempel på hur hans lärjungar ska arbeta. Till dem som han uppmanade: ”Följ mig, så ska jag göra er till människofiskare” (Matt. 4:19), erbjöd han ingen bestämd summa som lön för deras tjänster. De skulle dela hans självförnekelse och självuppoffring. FMM 44.4
Vi ska inte arbeta för lönen vi får. Motiven som driver oss till att arbeta för Gud borde inte innehålla något som är besläktat med egennytta. Osjälvisk hängivenhet och offervillighet har alltid varit och kommer alltid att vara det första kravet på en godtagbar tjänst. Vår Herre och Mästare räknar med att inte en enda tråd av själviskhet ska vävas in i hans arbete. Vi måste föra med oss samma finkänslighet och skicklighet, samma noggrannhet och vishet i våra ansträngningar, som fullkomlighetens Gud krävde av byggnadsarbetarna som uppförde det jordiska tabernaklet. I alla våra arbetsuppgifter måste vi ändå komma ihåg att de största talanger eller de mest lysande tjänster är acceptabla endast när jaget har offrats på altaret, ett levande, uppslukande offer. FMM 44.5