Ett annat av de avsteg från de rätta principerna som till slut ledde till Israels kungs fall var att han gav efter för frestelsen att själv ta åt sig den ära som enbart tillhör Gud. FMM 45.1
Från den dag då Salomo anförtroddes uppgiften att bygga templet till den tid då det var fullbordat var hans enda uttalade syfte ”att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn” (2 Krön. 6:7). Detta syfte erkände han helt och fullt inför det församlade Israel vid tiden för tempelinvigningen. I sin bön bekräftade kungen att Herren hade sagt: ”Mitt namn ska vara där” (1 Kung. 8:29). FMM 45.2
Ett av de mest gripande avsnitten i Salomos invigningsbön var hans vädjan till Gud för främlingarna som skulle komma från folk fjärran ifrån för att lära sig mer om Honom vars rykte hade spritts vida bland länderna. FMM 45.3
”För också där ska man”, sa kungen bevekande, ”höra talas om ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm”. På var och en av dessa främmande tillbedjares vägnar hade Salomo bönfallit: ”Hör det då ... och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och vörda dig så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn” (1 Kung. 8:42, 43). FMM 45.4
Vid gudstjänstens slut hade Salomo uppmanat Israel att vara trofast och sannfärdigt mot Gud, för att ”jordens alla folk ska veta”, sa han, ”att HERREN är Gud, och ingen annan” (1 Kung. 8:60). FMM 45.5
En som var större än Salomo hade gjort ritningarna till templet. Guds vishet och ära uppenbarades där. De som inte kände till detta faktum beundrade och prisade Salomo som arkitekt och byggherre, men kungen avsade sig all ära för planeringen och uppförandet av templet. FMM 45.6