Så var det när drottningen av Saba kom för att besöka Salomo. När hon hade hört talas om hans vishet och om det praktfulla tempel han byggt, beslutade hon sig ”för att sätta honom på prov med svåra frågor” och för att se hans berömda arbeten med egna ögon. Åtföljd av en stor skara tjänare och med kameler som bar ”kryddor och guld i mängd samt dyrbara stenar” FMM 45.7
gjorde hon den långa resan till Jerusalem. ”När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta.” Hon talade med honom om hemligheterna i naturen, och Salomo undervisade henne om naturens Gud, den store Skaparen som bor högst uppe i himlen och som råder över allt. ”Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt” (1 Kung. 10:1-3; 2 Krön. 9:1-2). FMM 46.1
”När drottningen av Saba såg Salomos hela vishet och såg huset han hade byggt ... blev hon utom sig av förundran.” ”Så var det då sant”, erkände hon, ”det jag i mitt land hörde om dina ord och din vishet. Jag ville inte tro det, förrän jag kom och fick se det med egna ögon. Men se, inte ens hälften hade berättats för mig. Du har långt mer vishet och rikedom än jag hade hört genom ryktet. Lyckliga är dina män och lyckliga är dessa dina tjänare, som ständigt får stå inför dig och höra din visdom” (1 Kung. 10:4-8; 2 Krön. 9:3-6). FMM 46.2
När drottningens besök närmade sig sitt slut hade Salomo undervisat henne utförligt om källan till hans visdom och välgång. Därför var hon tvungen att inte upphöja det mänskliga redskapet, utan att utropa: ”Välsignad är HERREN din Gud, som har funnit sådant behag i dig och satt dig på Israels tron! HERREN älskar Israel för evigt, det är därför han har gjort dig till kung, för att du ska skipa lag och rätt” (1 Kung. 10:9). Det var Guds avsikt att alla folk skulle få samma intryck. Och när ”alla kungar på jor den kom för att besöka Salomo och höra den vishet som Gud hade lagt ner i hans hjärta” (2 Krön. 9:23), ärade Salomo under en tid Gud genom att vördnadsfullt visa dem på himlarnas och jordens Skapare, härskaren över världsalltet, den allvise. FMM 46.3