Arbetarna som var sysselsatta med att ta fram byggnadsmaterial fann bland ruinerna några av de oerhört stora stenar som förts till tempelplatsen under Salomos dagar. De gjordes i ordning för att användas, och mycket nytt material anskaffades. Snart hade arbetet gått framåt till den punkt där grundstenen måste läggas på plats. Detta gjordes i närvaro av många tusen människor som hade samlats för att bevittna hur arbetet gick framåt och för att ge uttryck åt sin glädje över att de var delaktiga i det. FMM 378.5
Medan hörnstenen sattes på plats sjöng folket tillsammans. De ackompanjerades av prästernas trumpeter och Asafs söners cymbaler. ”De sjöng lov och pris till HERREN: ’Han är god, evig är hans nåd mot Israel!’ ” (Esra 3:11). FMM 378.6
Huset som skulle återuppbyggas hade varit ämnet för många profetior som handlade om den ynnest som Gud ville visa Sion. Alla som var närvarande då hörnstenen lades skulle med djup glädje i sitt hjärta ha delat stämningen som detta tillfälle skapade. Men musiken och lovprisningen som hördes denna glada dag blandades en disharmonisk ton. ”Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus” (Esra 3:12). FMM 379.1
Det var naturligt att sorg skulle fylla dessa äldre mäns hjärtan när de tänkte på resultatet av sin långvariga obotfärdighet. Om de och deras generation hade lytt Gud och uppfyllt hans vilja för Israel skulle templet som Salomo hade byggt inte ha förstörts, och fångenskapen hade inte varit nödvändig. Men på grund av otacksamhet och otrohet hade de skingrats bland hedningarna. FMM 379.2