Budskapet med råd och tillrättavisning som gavs till dem genom Haggai tog Israels folk och dess ledare till sina hjärtan. De förstod att Gud verkligen menade allvar. De vågade inte sätta sig över undervisningen som sänts till dem på nytt - att deras välgång, både andlig som världslig, var beroende av trogen lydnad mot Guds bud. Serubbabel och Josua blev väckta genom profetens varningar, och ”de som var kvar av folket lyssnade till HERREN sin Guds röst och till profeten Haggais ord” (Hagg. 1:12). FMM 387.3
Så snart Israel beslöt sig för att lyda, följdes de tillrättavisande orden av ett uppmuntrande budskap. ”Då sade Haggai ... till folket: ’Jag är med er, säger HERREN.’ Och HERREN väckte en iver hos Serubbabel” och hos Josua, och ”hos alla dem som var kvar av folket så att de började arbeta på HERREN Sebaots, sin Guds, hus” (Hagg. 1:13, 14). FMM 387.4
Inom mindre än en månad efter det att arbetet på templet hade återupptagits fick byggarna ett annat trösterikt budskap. ”Men var nu frimodig, Serubbabel, säger HERREN, var frimodig, du överstepräst Josua ... var frimodiga, alla ni människor i landet, säger HERREN. Arbeta, för jag är med er, säger HERREN Sebaot” (Hagg. 2:5). FMM 387.5
När Israel hade slagit läger framför berget Sinai hade Herren förklarat: ”Jag ska bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. Och de ska inse att jag är HERREN deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är HERREN deras Gud” (2 Mos. 29:45, 46). FMM 387.6
Och trots det faktum att de upprepade gånger hade varit ”upproriska, och bedrövade hans helige Ande” (Jes. 63:10), sträckte Gud än en gång, genom sina heliga profeters budskap, ut sin hand för att rädda dem. Som ett erkännande av att de samarbetade med hans plan förnyade han sitt förbund så att hans Ande skulle förbli ibland dem, och han bad dem: ”Var inte rädda!” (Hagg. 2:6). FMM 387.7