Darejavesh letade efter denna kungörelse och fann den. Sedan gav han befallning om att de som hade bedrivit efterforskningar skulle tillåta att återuppbyggnaden av templet fortsatte. ”Lämna arbetet på detta Guds hus i fred”, befallde han. ”Judarnas ståthållare och äldste ska bygga detta Guds hus på dess plats.” FMM 389.5
”Härmed”, fortsatte Darejavesh, ”ger jag befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som kungen får i skatt från landet på andra sidan floden ska det som behövs för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män så att arbetet inte avbryts. Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse. Så ska de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himlens Gud och be för kungens och hans söners liv” (Esra 6:7-10). FMM 390.1
Kungen beslutade dessutom att svåra straff skulle drabba dem som ändrade i kungörelsen på något sätt. Han avslutade med det anmärkningsvärda uttalandet: ”Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!” (Esra 6:12). På så sätt beredde Herren vägen så att templet kunde byggas färdigt. FMM 390.2
Under flera månader innan denna kungörelse utfärdades hade israeliterna fortsatt att arbeta i tro, medan Guds profeter hjälpte dem genom budskap som kom i rätt tid. I dem framhöll de Guds avsikt med Israel för arbetarna. Två månader efter det att Haggais sista nerskrivna budskap hade avlämnats fick Sakarja ett antal syner som handlade om Guds arbete på jorden. FMM 390.3
Dessa budskap gavs i form av liknelser och symboler, och de kom i en tid då det rådde stor osäkerhet och oro. De hade särskild betydelse för männen som gick framåt i Israels Guds namn. För ledarna såg det ut som om tillståndet till återuppbyggnad som getts till judarna skulle dras tillbaka. Framtiden såg mycket mörk ut. Gud såg att hans folk behövde understödjas och uppmuntras genom en uppenbarelse av hans gränslösa omtanke och kärlek. FMM 390.4