Ända från början var det Guds avsikt att hans folk skulle bli en lovprisning på jorden och ge hans namn ära. Hans avsikt var fortfarande densamma. FMM 405.1
Under de långa åren under deras exil hade han gett dem många tillfällen att återvända till sin trohet mot honom. Somliga hade valt att lyssna och lära. Andra hade funnit frälsning mitt i nöden. Många av dessa skulle räknas till den rest som skulle återvända hem. De liknades i Skriften vid ”den höga cederns topp”, som skulle planteras ”på ett högt och brant berg. På Israels höga berg ska jag plantera den” (Hes. 17:22, 23). FMM 405.2
Det var de ”vilkas sinne Gud hade påverkat” (Esra 1:5) som hade återvänt då Koresh utfärdade sin kungörelse. Men Gud upphörde inte att påverka dem som frivilligt stannade kvar i landet dit de förts som fångar. Han verkade på många sätt för att även de skulle kunna återvända. FMM 405.3
Men det stora antalet som underlät att svara på Koreshs kungörelse förblev opåverkade av senare inflytanden. Till och med då Sakarja varnade dem att de måste fly från Babylon utan att dröja längre brydde de sig inte om inbjudan. FMM 405.4
Under tiden förändrades snabbt förhållandena i det medisk-persiska kungadömet. Under Darejavesh Hystaspes regeringstid hade judarna fått stora förmåner. Han efterföljdes av Xerxes den store. De judar som inte hade lyssnat till uppmaningen att fly drabbades av en fruktansvärd kris under hans regeringstid. Efter att ha vägrat att dra nytta av den flyktväg som Gud hade planerat ställdes de nu ansikte mot ansikte med döden. FMM 405.5