Genom agagiten Haman, en hänsynslös man som innehade ett högt ämbete i Medien-Persien, verkade Satan för att motarbeta Guds avsikter. Haman hyste stort agg till Mordokaj, en jude. Mordokaj hade inte gjort Haman något ont. Han hade helt enkelt vägrat att visa honom respekt och vördnad. Haman ansåg att det inte var ”nog i hans ögon att döda bara Mordokaj”. Därför planerade han att ”utrota alla judar, Mordokajs folk, i Ahasveros hela rike” (Ester 3:6). FMM 405.6
Xerxes blev vilseledd av Hamans falska påståenden och övertygades till att sända ut en skrivelse som gjorde det möjligt att utrota hela det judiska folket ”som bor utspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser” (Ester 3:8). En särskild dag hade fastställts då judarna skulle utrotas och deras egendom beslagtas. FMM 405.7
Kungen anade inte de långtgående följderna som denna skrivelse skulle ha fått om den hade genomförts i sin helhet. Satan själv, planens dolde anstiftare, försökte utplåna dem som bevarade kunskapen om den sanne Guden. FMM 406.1
”I varje provins dit kungens befallning och förordning kom blev det stor sorg bland judarna, och de fastade, grät och klagade. De flesta satte sig i säck och aska” (Ester 4:3). Medernas och persernas påbud kunde inte återkallas. Det fanns tydligen inget hopp. Alla israeliter var dömda till undergång. FMM 406.2
Men fiendens planer omintetgjordes av en Makt som härskar bland människors barn. Genom Guds kloka förutseende hade Ester, en judinna som fruktade den Allrahögste, blivit drottning i det medisk-persiska kungariket. Mordokaj var nära släkt med henne. I sin förtvivlade nöd beslöt de att vädja till Xerxes för sitt folk. Ester skulle ta risken att komma inför honom som medlare. ”Vem vet”, sa Mordokaj, ”kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått kunglig värdighet?” (Ester 4:14). FMM 406.3