Det var endast genom att hålla Guds lag för ögonen och sträva efter att lyda den som de skulle bli beskyddade. De förstod att detta var villkoren som gällde om de skulle fortsätta att åtnjuta Guds skyddande hand. Det skänkte mer än vanlig högtidlighet åt den invigningsgudstjänst som hölls av Esra och hans sällskap av trogna människor strax före deras avresa. FMM 415.1
”Vid floden Ahava utlyste jag en fasta”, hade Esra förklarat om denna erfarenhet, ”för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn och alla våra ägodelar. ... Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde oss” (Esra 8:21, 23). FMM 415.2
Men Guds välsignelse gjorde det inte onödigt att handla klokt och försiktigt. För att skydda skatten avskilde Esra ”tolv av de främsta bland prästerna” som en särskild försiktighetsåtgärd. De var män som hade bevisat sig vara trogna och pålitliga, och han ”vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gåva som kungen och hans rådgivare och furstar och alla israeliterna där hade gett till vår Guds hus”. FMM 415.3
Dessa män gavs högtidligt i uppdrag att fungera som vaksamma förvaltare över skatten som anförtrotts åt dem. ”Ni är helgade åt HERREN”, förklarade Esra, ”och kärlen är helgade och silvret och guldet är en frivillig gåva åt HERREN, era fäders Gud. Vaka över det och bevara det tills ni får väga upp det i Jerusalem i kamrarna i HERRENS hus” (Esra 8:24, 25, 28, 29). FMM 415.4