Nehemja hade en kunglig fullmakt som krävde att invånarna skulle samarbeta med honom när stadsmuren skulle byggas upp igen. Men han förlitade sig inte på den makten. Han försökte snarare att vinna folkets tillit och sympati, eftersom han visste att det var viktigt att ena såväl hjärtan som händer i det stora arbetet som låg framför honom. När han sammankallade folket på morgonen lade han fram sin plan med argument som var avsedda att väcka deras slumrande krafter och ena de skingrade skarorna. FMM 430.4
De som lyssnade till Nehemja visste inte att han hade ridit runt staden under den föregående natten, och han talade inte heller om det för dem. Men det faktum att han hade gjort denna rundtur bidrog i hög grad till hans framgång. Han var nämligen i stånd att beskriva tillståndet i staden med en noggrannhet och detaljrikedom som förvånade hans åhörare. In- trycket han hade fått när han hade sett Jerusalems svaghet och förfall gav allvar och tyngd åt hans ord. FMM 430.5
Nehemja framhöll för folket hur vanärat det var bland hedningarna - att deras religion blev hånad och deras Gud smädad. Han berättade för dem att i ett avlägset land hade han hört talas om deras bekymmer, och att han hade bönfallit om himlens ynnest för deras skull. Han förklarade att medan han bad hade han beslutat sig för att be sin kung om tillstånd att få komma till deras hjälp. Han hade bett Gud att kungen inte bara skulle ge honom tillåtelse till detta utan också utrusta honom med den fullmakt och ge honom den hjälp som behövdes för uppgiften. Hans bön hade också blivit besvarad på ett sådant sätt att det visade att planen kom från Herren. FMM 431.1
Allt detta redogjorde Nehemja för. När han så hade visat att både Israels Gud och den persiske kungen gav honom sitt stöd, frågade han folket direkt om de ville ta vara på detta tillfälle och ställa upp och bygga muren. FMM 431.2
Denna vädjan gick direkt till deras hjärtan. Tanken på att himlen hade visat nåd mot dem förvandlade deras fruktan till skam, och med nytt mod svarade de med en röst: ” ’Låt oss stå upp och bygga!’, och de fattade mod för det goda verket” (Neh. 2:18). FMM 431.3
Nehemja lade ner hela sin själ i arbetet som han hade tagit på sig. Hans hopp, hans kraft, hans brinnande intresse och hans beslutsamhet smittade av sig och inspirerade andra till att visa samma frimodighet och upphöjda beslutsamhet. Varje man blev i sin tur en Nehemja och hjälpte till att stärka sin grannes hjärta och hand. FMM 431.4
När Israels fiender hörde talas om vad judarna hoppades genomföra hånskrattade de åt dem och sa: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?” Nehemja svarade då: ”Himlens Gud ska låta det gå oss väl, och vi hans tjänare ska börja bygga. Men ni har varken någon del, rätt eller historia i Jerusalem” (Neh. 2:19, 20). FMM 431.5