Detta tillstånd kunde ha undvikits om ledarna hade utövat sin myndighet. Men önskan att främja sina egna intressen hade lett dem till att gynna de ogudaktiga. Nehemja tillrättavisade dem oförskräckt för att de hade försummat sin plikt. ”Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?” frågade han barskt. ”Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!” (Neh. 13:17, 18). FMM 455.1
Sedan gav han befallning om att ”så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten” skulle portarna stängas, och de skulle inte öppnas igen förrän sabbaten var förbi (Neh. 13:19). Eftersom han hade mer förtroende för sina egna tjänare än för de män som ämbetsmännen i Jerusalem skulle kunna välja, ställde han dem vid portarna för att se till att man lydde hans befallningar. FMM 455.2
Eftersom försäljarna inte ville ge upp sin avsikt ” stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger” (Neh. 13:20). De hoppades finna ett tillfälle att handla med stadsborna eller landsortsborna. Nehemja varnade dem att de skulle bli straffade om de fortsatte att göra så. ” Varför övernattar ni framför muren?” frågade han. ”Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er. Från den dagen kom de inte mer på sabbaten” (Neh. 13:21). FMM 455.3
Han befallde också leviterna att vakta portarna, eftersom han visste att de skulle bemötas med större respekt än folket i allmänhet. Eftersom de var nära knutna till gudstjänsten var det rimligt att förvänta sig att de skulle vara mer ivriga i att kräva lydnad för Guds lag. FMM 455.4