Med rörande patos skrev Salomo om ungdomens privilegier och ansvar i Guds tjänst: ”Ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att se solen. Om en människa får leva många år, bör hon glädja sig under dem alla och minnas att det blir många mörka dagar. Allt som kommer är förgängligt. Du som är ung, gläd dig i din ungdom, låt ditt hjärta ha det gott i din ungdoms dagar. Vandra ditt hjärtas vägar, följ det dina ögon ser. Men tänk på att för allt detta kommer Gud att kalla dig till doms. Låt sorgen vika ur ditt hjärta och håll det onda borta från din kropp. För ungdomstiden och blomstringstiden är förgänglig” (Pred. 11:7-10). FMM 54.3
”Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar,
innan de onda dagarna kommer
och åren då du säger:
’De ger mig ingen glädje’ -
innan solen och ljuset
och månen och stjärnorna förmörkas,
och molnen kommer åter efter regnet,
då husets väktare darrar
och de starka männen sviker,
då malerskorna slutat mala, eftersom de blivit så få,
och spejarna har det mörkt i sina gluggar,
då båda portarna mot gatan stängs till
och ljudet från kvarnen försvagas,
då man vaknar av fågelsång
och sångens alla döttrar sänker rösten,
då man är rädd för var backe
och farorna på vägen,
då mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen saknar kraft,
då människan går till sin eviga boning
och gråtarna går omkring på gatan,
innan silvertråden brister
och guldskålen slås sönder,
innan krukan vid källan krossas
och hjulet går sönder vid brunnen,
då stoftet vänder åter
till jorden det kommit ifrån
och anden vänder åter till Gud
som gav den” FMM 54.4
(Pred. 12:1-7).