Under århundradena före floden hade Satan framgång i sina ansträngningar att få hela världen att göra uppror mot Gud. Inte ens lärdomarna som syndafloden hade fört med sig levde kvar i minnet särskilt länge. Med listiga antydningar förde Satan på nytt människorna steg för steg mot ett fräckt uppror. På nytt såg han ut att segra, men Guds plan för den fallna människan skulle inte åsidosättas på det sättet. Den trofaste Abraham kom från Sems släkt, och hans efterkommande skulle bevara kunskapen om Herrens välgörande planer till räddning för kommande generationer. FMM 466.3
Nu och då skulle Gud sända budbärare för att rikta uppmärksamheten mot sanningen om vad offren och ceremonierna betydde. De skulle särskilt visa på Herrens löfte om att han som alla offersystemets föreskrifter pekade fram emot skulle komma. På det sättet skulle världen bli bevarad från ett universellt avfall. FMM 466.4
Den gudomliga planen genomfördes inte utan att stöta på ett mycket beslutsamt motstånd. På varje möjligt sätt arbetade sanningens och rättfärdighetens fiende på att försöka förmå Abrahams ättlingar att glömma sin höga och heliga kallelse och vända sig till avgudadyrkan. Ofta var det nära att hans ansträngningar skulle lyckas. Under århundraden före Kristus första ankomst täckte mörker jorden och töcken folket (se Jes. 60:2). Satan kastade sin djävulska skugga tvärs över människors väg för att hindra dem från att få kunskap om Gud och den kommande världen. Stora människoskaror satt i dödsskugga. Deras enda hopp var att detta |688 mörker skulle vika och att Gud skulle bli uppenbarad. FMM 466.5
Med profetisk blick hade David, Guds smorde, förutsett att Kristus ankomst skulle vara ”som morgonens ljus när solen går upp, en morgon utan moln” (2 Sam. 23:4). Hosea vittnade: ”Han ska träda fram lika visst som gryningen” (Hos. 6:3). Stilla och milt gryr dagsljuset på jorden. Det skingrar mörkrets skugga och väcker jorden till liv. Så skulle Rättfärdighetens sol gå upp ”med läkedom under sina vingar” (Mal. 4:2). De oräkneliga människor som bodde ”i dödsskuggans land” skulle se ”ljuset stråla fram” (Jes. 9:2). FMM 467.1