Gud gav människorna gåvan Jesus av kärlek. Genom denna gåva försonar han dem med sig själv. Detta har han velat undervisa människorna om. Samtidigt har mänsklighetens värste fiende strävat efter att ge en annan bild av Gud - att han är någon som finner nöje i att de går under. Detta har förvrängt offren och föreskrifterna som Himlen har utvalt för att uppenbara gudomlig kärlek. De har fått fungera som medel som syndare kunde använda för att blidka vreden hos en kränkt Gud. Människor har hoppats göra detta genom gåvor och goda gärningar, men det har varit förgäves. FMM 465.3
Samtidigt har Satan försökt att väcka och stärka de onda begären i människor. Upprepade överträdelser skulle leda till att stora mängder människor ständigt fördes allt längre bort från Gud och blev hopplöst bundna med syndens bojor. FMM 465.4
När Guds skrivna Ord överlämnades genom de hebreiska profeterna studerade Satan ivrigt de budskap som handlade om Messias. Han spårade omsorgsfullt upp orden som klart och tydligt beskrev Kristus verk bland människor som ett lidande offer och en segrande kung. FMM 465.5
I Gamla testamentets pergamentrullar läste han att han som skulle komma skulle vara ”som ett lamm som förs bort för att slaktas”. ”Så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn” (Jes. 53:7; 52:14). Mänsklighetens utlovade Frälsare skulle vara ”föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. ... slagen av Gud och pinad”. Ändå skulle han också utöva sin mäktiga kraft för att ”frälsa de fattigas barn och krossa förtryckaren” (Jes. 53:3, 4; Ps. 72:4). FMM 466.1
Dessa profetior fick Satan att känna fruktan och darra. Ändå övergav han inte sin avsikt att om möjligt motverka Herrens barmhärtiga åtgärder för att återlösa det förlorade människosläktet. Han beslöt sig för att, så långt det var möjligt, förblinda folkets ögon för den verkliga innebörden av de messianska profetiorna. På det sättet skulle han förbereda vägen för att Kristus skulle förkastas då han kom. FMM 466.2