I liknelsen om vingården fäste Kristus sitt folks lärares uppmärksamhet på de rika välsignelser som getts till Israel. Han närmade sig slutet av sin jordiska tjänst, och han visade att på grund av dessa välsignelser gjorde Gud anspråk på deras lydnad. Han visade dem tydligt härligheten i Guds avsikt |711 som de borde ha förverkligat genom lydnad. Genom att dra bort slöjan från framtiden visade han dem hur hela folket gick miste om Guds välsignelse och drog undergång över sig eftersom de hade misslyckats med att fullfölja hans syfte. FMM 483.2
”En husbonde”, sa Kristus, ”planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort” (Matt. 21:33). FMM 483.3
På så sätt hänvisade Frälsaren till ”HERREN Sebaots vingård”. Flera hundra år tidigare hade profeten Jesaja förklarat att den var ”Israels hus” (Jes. 5:7). FMM 483.4
”När skördetiden närmade sig”, fortsatte Kristus, skickade vingårdens ägare ”sina tjänare till vinodlarna för att få sin del av frukten. Men vinodlarna tog fast hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. Återigen sände han andra tjänare, fler än de förra. Men de gjorde på samma sätt med dem. Till sist sände han sin son till dem och sade: Min son kommer de att ha respekt för. Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom så får vi hans arv. Och de tog fast honom, kastade ut honom ur vingården och dödade honom.” FMM 483.5