I syner om den stora domedagen fick Herrens inspirerade budbärare se glimtar av den förfäran som fyllde dem som inte var beredda att möta sin Herre i frid. FMM 493.1
”Se, HERREN tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare. ... för de har överträtt Guds undervisning,
kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet. Därför förtär en förban-
nelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför
blir jordens invånare färre, bara några få är kvar.... Det är slut med
tamburinernas fröjd, de gladas sorl har slutat. Det är slut med harpans glädje”
(Jes. 24:1-8).
”Ve oss, vilken dag! HERRENS dag är nära, den kommer som förödelse från
den Allsmäktige. ... Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, för-
rådshusen står öde och ladorna förfaller, för säden har torkat bort. Vad
boskapen stönar! Hjordar av kor irrar omkring, de finner inget bete
Även fårhjordarna går under.” ”Vinstocken är förtorkad och fikonträdet
har vissnat. Granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet — markens
alla träd har torkat bort, glädjen har vissnat från människors barn”
(Joel 1:15-18, 12).
”O, mitt inre, mitt inre! Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup”,
utropar Jeremia när han ser den ödeläggelse som sker i samband med
de avslutande händelserna i världens historia. ”Mitt hjärta klagar i
mig, jag kan inte tiga, för min själ har hört hornstötar och stridsrop.
Katastrof på katastrof ropas ut, hela landet läggs öde” FMM 493.2
(Jer. 4:19, 20). FMM 493.3
”Människornas stolthet ska böjas ner”, förkunnar Jesaja om dagen
för Guds hämnd, ”och männens högmod ödmjukas. HERREN ensam ska
vara upphöjd på den dagen, och avgudarna ska helt försvinna.... På den
dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att till-
be. De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för HERREN och
hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck”
(Jes. 2:17-21).