Det soliga Napa Valley, en dalgång i nordöstra Kalifornien fylld med många vingårdar, var Ellen Whites tillflyktsort under senare delen av hennes liv. När hon dog i sitt hem 1915 mindes hennes grannar - i de flesta fall upptagna och förmögna vinodlare som arbetade mycket och hade lite fritid -henne som den gamla lilla damen med vitt hår som tog sig tid för dem och ”alltid talade så kärleksfullt om Jesus”. Under hela sitt liv var Ellen White uppfylld av tanken på Jesus och hans frälsning för oss människor. 1896 skrev hon: ”Jag älskar att prata om Jesus och hans gränslösa kärlek ... Kom till honom som du är ... så kommer han att bli för dig allt det som du längtar efter.” Som en hängiven kristen talare, författare, reformator och visionär var centrum för hennes förkunnelse alltid Jesus Kristus - den förödmjukade frälsaren på korset, domaren som ska komma tillbaka i härlighet, och kungen. Hon ägnade sina bästa och mest framstående verk åt honom. Tjugosex böcker och nästan 5 000 artiklar och bidrag till olika tidskrifter flöt från hennes penna innan hon gick bort. Hennes litterära arv är imponerande. Idag räknas Ellen White till världens mest allmänt lästa författare. Man har bedömt att hon endast kommer efter Vladimir I. Lenin bland de mest översatta författarna i världen. Hennes böcker har översatts till mer än 160 språk, med hennes klassiker Vägen till Kristus - en av hennes vackraste böcker, om lärjungaskap med Kristus - främst bland dem. (Bibeln, som i sin helhet såväl som delvis har översatts till betydligt fler språk, finns inte med i denna beräkning.) FMM 502.1
Ellen Whites litterära verk berör (förutom det Kristuscentrerade perspektivet) ett brett spektrum av ämnen, som tro och religion, Bibeln, profetior och världshistoria, utbildning, karaktär och personlighetsutveckling, äktenskap och familj, hälsa, näringslära och nykterhet, mission och evangelisation. På alla dessa områden har hennes skrifter som sin grund en pragmatisk helhetssyn på människan. Hennes lättförståeliga sätt att skri-va är på en och samma gång uppbyggligt, undervisande och hoppingivande, och det uppenbarar ofta hennes pastorala, förmanande och tröstande sida med dess djupa insikt i människans själsliv. I sina skrifter använde hon många utdrag från böcker skrivna av samtida författare om de på ett passande och välvalt sätt uttryckte det hon ville beskriva. Det var inte hennes syfte att bedriva egna akademiska un-dersökningar i hennes historiska beskrivningar. Hon förlitade sig på den samtida kunskapen. Här och där kan det därför finnas vissa historiska uttalanden som verkar vara ofullständiga. Detta förändrar dock inte något i den andliga avsikten med hennes framställning. FMM 502.2
I den storslagna bokserien ”Det stora hoppets historia” spårar Ellen White på ett fascinerande sätt den gudomliga frälsningsplanen genom världens historia. (Boken som du nu håller i handen är det andra bandet i den serien.) Med profetiskt allvar tar hon upp ämnet som skulle bli det viktigaste i hennes förkunnelse. Hon beskriver levan de den strid som är grundläggande och tragisk ända sedan dess början, striden som pågår mellan ljus och mörker, godhet och ondska, Gud och Satan. I detta såg Ellen White en andlig-ideologisk konflikt med kosmiska dimensioner. Hon kalllade konflikten ”den stora striden” (en formulering som också blev till titel för en av hennes böcker). Denna strid, som utkämpas i mänsklighetens historia fram till Kristus andra ankomst, lämnar inte något område av livet oberört. Var och en av oss är en deltagare - antingen vi vill det eller inte - i denna strid som rör människans existens. Men kärleken hos frälsaren Jesus Kristus som offrade sitt liv på korset kan ge varje människa stadga och tröst i tidens storm. ”Den stora striden” kommer dock endast att vara avslutad och vunnen för oss människor genom att Jesus Kristus övertar makten vid sin andra ankomst, vilket Ellen White förväntade sig skulle ske snart och som hon satte allt sitt hopp till. Då kommer det att bli synligt för alltid att ”Gud är kärlek”. Det får inte glömmas bort att hur fruktansvärd denna strid än må vara är den innesluten i Guds ofelbara frälsningshistoria som kommer att leda till ett gott slut. FMM 503.1
Ellen White var en av grundarna till den nordamerikanska ”Second Advent Movement” (andra adventrörelsen). Den har fått sitt namn från det latinska ordet adventus som betyder ankomst, i det här fallet Kristus andra ankomst. Ur denna rörelse uppstod senare det världsvida Sjundedags Adventistsamfundet. Ellen White förstod att Jesus snara återkomst skulle vara ”det goda slutet”, den slutgiltiga uppfyllelsen av ”den kristnes hopp och längtan”. I hennes ögon var därför adventisternas viktigaste uppgift att genom det glada budskapet om att Kristus eviga rike skulle komma, ge hopp till en värld som håller på att gå under. Gud kommer inte att låta världen som utgör hans skapelse sjunka ner i kaos utan kommer att skapa ett nytt kosmos. Det är meningsfullt att leva och använda allt för detta ”goda slut”. Utifrån denna övertygelse kunde därför Ellen White vid slutet av sitt liv intyga: ”O vilken outsäglig glädje är det inte att se honom [Jesus] som vi älskar ... att betrakta händerna, som en gång var genomstungna för vår räddnings skull, utsträckta mot oss i välsignelse och välkomnande! Vad spelar det för roll att vi kämpar och lider här, bara vi kan nå fram till livets uppståndelse!” Stark eskatologisk övertygelse, lydnad i tro och förtröstan på hoppet formade hennes religiösa tänkande på ett särskilt sätt. FMM 503.2