När Rehabeam såg att de tio stammarna inte längre ville ge honom undersåtlig tro och lydnad väcktes hans handlingskraft. Genom en av sitt kungarikes inflytelserika män, ”Adoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena”, gjorde han ett försök att vinna dem för sig. Men fredsambassadören utsattes för en behandling som bar vittnesbörd om de känslor som var riktade mot Rehabeam. Israels barn stenade honom till döds. Skrämd av detta bevis på revoltens styrka ”måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem” (1 Kung. 12:18). FMM 62.1
”När Rehabeam kom till Jerusalem kallade han samman hela Judas hus och Benjamin, 180 000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son. Men HERRENS ord kom till gudsmannen Shemaja. Han sade: ’Säg till Rehabeam, Salomos son, Judas kung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: ”Så säger HERREN: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig.’ Och de lyssnade till HERRENS ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam” (2 Krön. 11:1-4). FMM 62.2
I tre år försökte Rehabeam att dra nytta av sin tråkiga erfarenhet i början av sin regeringstid, och i denna ansträngning hade han framgång. Han ”byggde om städer i Juda till befästa platser” och ”gjorde deras befästning ar starka och tillsatte befälhavare i dem och lade in förråd av mat, olja och vin”. Han var noggrann med att befästa dessa städer ”mycket starkt” (2 Krön. 11:5, 11, 12). FMM 62.3
Men hemligheten med Judas välstånd under Rehabeams första regeringsår berodde inte på dessa åtgärder. Det var deras insikt om Gud som den högste härskaren som placerade Judas och Benjamins stammar i en fördelaktig ställning. Deras antal utökades med många gudfruktiga män från de nordliga stammarna. ”Och de från alla Israels stammar som vände sina hjärtan till att söka HERREN, Israels Gud, ... kom till Jerusalem för att offra åt HERREN, sina fäders Gud. I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg” (2 Krön. 11:16, 17). FMM 62.4
Rehabeams möjlighet att i hög grad gottgöra sina misstag från det förflutna låg i att fortsätta denna inslagna kurs och återställa förtroendet till hans förmåga att härska med klokhet. Men texterna som är inspirerade av Guds Ande återger den sorgliga berättelsen om Salomos efterföljare och beskriver honom som en person som misslyckades med att utöva ett starkt inflytande för lojalitet mot Herren. Av naturen var han envis, egensinnig och självrådig och drogs till avgudadyrkan. Trots detta skulle han ändå ha utvecklat en stark karaktär, en fast tro och ha underkastat sig Guds krav om han hade satt hela sin tillit till Gud. FMM 62.5