Rehabeam blev smickrad av utsikten att få utöva högsta auktoritet och beslöt sig för att inte bry sig om rådet han fick från de äldre [90] rådgivarna i hans kungadöme, och att utse de yngre männen till sina rådgivare. På så sätt hände det att på den utsatta dagen, då Jerobeam med allt folket kom till Rehabeam för att få en redogörelse för vilken politik han avsåg att driva, ”gav kungen dem ett hårt svar ... och sade: ’Har min far gjort ert ok tungt, ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, ska jag göra det med skorpiongissel’ ” (1 Kung. 12:12-14). FMM 61.1
Om Rehabeam och hans oerfarna rådgivare hade förstått den gudomliga viljan beträffande Israel, skulle de ha lyssnat till folkets begäran om resoluta reformer i regeringens administration. Men när de fick den möjligheten under mötet i Shekem lyckades de inte dra slutsatser om orsak och verkan. Därmed försvagade de för alltid sitt inflytande över en stor del av folket. Deras klart uttryckta beslut att för alltid bevara och förstärka det förtryck som införts under Salomos regeringstid stod i direkt motsats till Guds plan för Israel. Det gav folket en fullt tillräcklig anledning att tvivla på uppriktigheten i deras motiv. I detta okloka och okänsliga försök att utöva makt avslöjade kungen och hans valda rådgivare stolthet över sin ställning och sin makt. FMM 61.2
Herren gav inte Rehabeam tillåtelse att verkställa den politik som han dragit upp riktlinjerna för. Bland stammarna fanns många tusen som hade blivit djupt upprörda över de betungande lagarna under kung Salomos regering. Nu kände de att de inte kunde annat än att göra uppror mot Davids hus. ”När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar: ’Vad har vi för del i David? Vi har ingen arvslott i Ishais son. Gå hem till dina tält, Israel! Se nu efter ditt hus själv, David.’ Därefter gick Israel hem igen” (1 Kung. 12:16). FMM 61.3
Sprickan som hade skapats av Rehabeams obetänksamma svar visade sig vara omöjlig att reparera. Ända från den tiden var Israels tolv stammar delade. Judas och Benjamins stammar utgjorde det lägre eller sydliga kungariket Juda under ledning av Rehabeam, medan de tio nordliga stammarna bildade och upprätthöll en separat regering. Det blev känt som kungariket Israel med Jerobeam som kung. På så sätt fullföljdes profetens förutsägelse om kungadömets splittring: ”HERREN ledde det så” (1 Kung. 12:15). FMM 61.4