Men trots att Job var trött på livet fick han inte tillåtelse att dö. Framtidens möjligheter visades för honom, och han fick ett hoppingivande budskap: FMM 111.3
”Du står trygg och har inget att frukta.
Du ska glömma ditt elände,
minnas det som bortrunnet vatten.
Ditt liv ska stråla klarare än middagsljuset,
och mörkret ska vara som morgonljuset.
Du ska vara trygg,
för det finns hopp.
Du ska se dig omkring
och trygg gå till vila.
Du ska lägga dig
utan att någon förskräcker dig, och många ska söka vinna din gunst.
Men de gudlösas ögon ska tyna bort,
för dem ska ingen tillflyktfinnas,
deras hopp ska vara att få ge upp andan” FMM 111.4
(Job 11:15-20).
Genom Guds barmhärtighet och frälsande kraft reste sig Job från modlöshetens och förtvivlans djup till den fasta tillitens höjder. Triumferande förklarade han: FMM 112.1
”Se, han får döda mig, jag väntar inget annat...
Det skulle också bli min frälsning.”
”Men jag vet att min återlösare lever,
att han till sist ska träda fram över stoftet.
När sedan min sargade hud är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom med egna
ögon, inte med någon annans” FMM 112.2
(Job 13:15, 16; 19:25-27).
”HERREN svarade Job ur stormvinden” (Job 38:1) och uppenbarade sin makts kraft för sin tjänare. När Job fick se en glimt av sin Skapare avskydde han sig själv och ångrade sig i stoft och aska. Sedan kunde Herren välsigna honom rikligt och göra hans sista år till de bästa i hans liv. FMM 112.3