Under de långa århundraden som har förflutit sedan Elias tid har be rättelsen om hans livsverk gett inspiration och mod till dem som har blivit kallade till att stå upp för det som är rätt mitt under avfall. För oss ”som har världens slut inpå oss” har den en speciell innebörd (1 Kor. 10:11). FMM 121.1
Historien upprepar sig. Världen i dag har invånare som liknar Ahab och Isebel. Vår tid utmärker sig genom avgudadyrkan i lika hög grad som tiden då Elia levde. Man kan inte se någon yttre helgedom. Det finns kanske inte någon avgudabild för ögat att vila på. Ändå följer tusentals människor efter denna världens gudar - efter rikedom, berömmelse, nöjen och de angenäma osanningar som tillåter människor att följa sitt inte omvända hjärtas böjelser. FMM 121.2
Folk i allmänhet har en felaktig uppfattning om Gud och hans egenskaper och tjänar en falsk gud lika troget som Baals tillbedjare gjorde. Många, även bland dem som säger sig vara kristna, har förenat sig med inflytanden som oföränderligt står i strid med Gud och hans sanning. På så sätt blir de ledda till att vända sig bort från det gudomliga och upphöja det mänskliga. FMM 121.3
Den anda som är rådande i vår tid är en otrons och avfallets anda - en anda som erkänns som upplyst på grund av att man anser sig ha kunskap om vad som är sanning, men som i själva verket är det blindaste övermod. Mänskliga teorier har upphöjts och placerats där Gud och hans lag skulle vara. Satan frestar män och kvinnor till att vara olydiga genom att lova att i olydnaden ska de finna frihet och oberoende som kommer att göra dem till gudar. Man kan märka en anda av motstånd mot Guds klara Ord, en måttlös beundran av mänsklig visdom som gör den till en avgud och upphöjer den över gudomlig uppenbarelse. FMM 121.4