Innan israeliterna gick in i det utlovade landet förmanade Mose dem: ”Håll sabbatsdagen så att du helgar den” (5 Mos. 5:12). Herren bestämde att Israel ständigt skulle påminnas om sitt ansvar inför honom, deras Skapare och Återlösare, genom att troget iaktta sabbatsbudet. Eftersom de skulle hålla sabbaten i rätt anda kunde avgudadyrkan inte existera. Men om kraven i dekalogens budord skulle sättas åt sidan som om de inte längre gällde, skulle Skaparen bli bortglömd och människor tillbe andra gudar. ”Jag gav dem också mina sabbater”, förklarade Gud, ”som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem.” FMM 123.6
Men israeliterna ”föraktade mina föreskrifter och [följde inte] mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, för i sina hjärtan följde de sina avgudar”. Då Gud vädjade till dem att vända om till honom drog han på nytt deras uppmärksamhet till hur viktigt det är att hålla sabbaten helig. ”Jag är HERREN er Gud”, sa han. ”Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är HERREN er Gud” (Hes. 20:12, 16, 19, 20). FMM 124.1
När Herren drog Judas uppmärksamhet till de synder som till sist förde dem bort i babylonisk fångenskap, förklarade han: ”Mina sabbater vanhelgar du. ... Därför öser jag min vrede över dem och gör slut på dem med min harms eld. Deras gärningar ska jag låta komma över deras huvuden, säger Herren GUD” (Hes. 22:8, 31). FMM 124.2
När Jerusalem byggdes upp på nytt under Nehemjas dagar bemöttes brott mot sabbatsbudet med den barska frågan: ”Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!” (Neh. 13:18). FMM 124.3