Genom Mose instruerade Herren israeliterna: ”Mina sabbater ska ni hålla, för de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni ska veta att jag är HERREN som helgar er. Ni ska hålla sabbaten, för den är helig för er. Den som vanhelgar den ska straffas med döden, för var och en som ... utför något arbete på sabbatsdagen ska straffas med döden. Israels barn ska hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. FMM 122.5
Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn. För på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt verk och vilade” (2 Mos. 31:13-17). FMM 123.1
I dessa ord angav Herren klart att lydnad är vägen till Guds stad, men den syndiga människan har ändrat vägvisaren så att den visar åt fel håll. Han har satt upp en felaktig sabbat och gjort så att att män och kvinnor tror att de lyder Skaparens bud genom att vila på den. FMM 123.2
Gud har förklarat att den sjunde dagen är Herrens sabbat. När himlarna och jorden hade fullbordats upphöjde han denna dag som ett minnesmärke över sitt skapelseverk. Genom att vila på den sjunde dagen ”från hela det verk som han gjort” välsignade Gud ”den sjunde dagen och helgade den” (1 Mos. 2:1-3). FMM 123.3
Vid tiden för uttåget ur Egypten blev sabbaten föremål för Guds folks särskilda uppmärksamhet. Medan de fortfarande befann sig i slaveri hade deras arbetsledare försökt tvinga dem att arbeta på sabbaten genom att öka den mängd av arbete som man önskade få utförd varje vecka. Gång på gång hade villkoren för arbetet gjorts hårdare och mer krävande. FMM 123.4
Men israeliterna befriades från slaveri och fördes till en plats där de ostört kunde leva efter alla Guds föreskrifter. Vid Sinai förkunnades lagen. En utskrift av buden, ”skrivna med Guds finger” på två stentavlor, överlämnades till Mose (2 Mos. 31:18). Under nästan fyrtio års vandring blev israeliterna ständigt påminda om vilodagen som Gud hade förordnat. De påmindes genom att mannat uteblev var sjunde dag och genom att den dubbla portion manna som föll under tillredelsedagen bevarades på ett mirakulöst sätt. FMM 123.5