Vid ett tillfälle besökte Joshafat Israels kung i Samaria. Där visade man den kunglige gästen från Jerusalem en mycket stor ära, och innan hans besök var slut övertalades han till att samverka med Israels kung i ett krig mot arameerna. Ahab hoppades att genom att förena sina styrkor med Judas armé skulle han kunna återvinna Ramot, en av de gamla fristäderna som han med rätta påstod tillhörde israeliterna. FMM 132.1
I ett ögonblick av svaghet och obetänksamhet hade Joshafat lovat att förena sig med Israels kung i hans krig mot syrierna. Ändå ledde hans bättre omdöme honom till att söka få veta Guds vilja om detta åtagande. ”Men fråga först HERREN om det”, föreslog han Ahab. Som svar sammankallade Ahab fyrahundra av Samarias falska profeter och frågade dem: ”Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?” Och de svarade: ”Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand” (1 Krön. 18:4, 5). FMM 132.2
Joshafat var inte nöjd med detta svar utan försökte få visshet om Guds vilja. ”Finns det inte längre någon HERRENS profet här, så att vi kan fråga genom honom?” frågade han (1 Krön. 18:6). Ahab svarade: ”Här finns fortfarande en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga HERREN. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan bara olycka” (1 Kung. 22:8). FMM 132.3
Joshafat var orubblig i sin begäran att gudsmannen skulle kallas dit. Och då han kom inför dem och Ahab tog en ed av honom att han bara skulle ”tala sanning till mig i Herrens namn” sa Mika: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde ... Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt” (1 Krön. 18:16). FMM 132.4
Profetens ord borde ha varit nog för att visa kungarna att deras projekt inte var understött av himlen, men ingen av härskarna var intresserad av att bry sig om varningen. Ahab hade stakat ut sin kurs, och han var besluten att följa den. Joshafat hade gett sitt hedersord: ”Jag ska vara med dig i striden.” Efter att ha gett ett sådant löfte ville han inte dra tillbaka sina styrkor (2 Krön. 18:3). ”Så drog Israels kung och Juda kung Joshafat upp mot Ramot i Gilead” (1 Kung. 22:29). FMM 132.5
Under den strid som följde träffades Ahab av en pil, och på kvällen dog han. ”Vid solnedgången gick ett rop genom hären: ’Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!’ ” (1 Kung. 22:36). Så uppfylldes profetens ord. FMM 132.6
Efter denna ödesdigra strid återvände Joshafat till Jerusalem. När han närmade sig staden mötte honom profeten Jehu med förebråelsen: ”Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar HERREN? Därför vilar HERRENS vrede över dig. Men något gott har blivit funnet hos dig, för du har utrotat asherapålarna ur landet och vänt ditt hjärta till att söka Gud” (2 Krön. 19:2, 3). FMM 132.7