I hela kungariket hade folket behov av undervisning i Guds lag. Deras trygghet låg i en förståelse av denna lag. Genom att bringa sina liv i överensstämmelse med dess krav skulle de bli trofasta både mot Gud och mot människor. Eftersom Joshafat visste detta, såg han till att ge sitt folk säker tillgång till grundlig undervisning i de heliga skrifterna. Furstarna som ansvarade för de olika delarna av riket fick instruktioner att vidta åtgärder för att de trogna prästerna skulle kunna undervisa. På kunglig befallning arbetade dessa lärare under direkt uppsikt av furstarna och ”reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket” (2 Krön. 17:7-9). Eftersom många ansträngde sig att förstå Guds krav och att upphöra att handla orätt, blev det väckelse. FMM 131.1
Till största delen var det denna visa omsorg om sina undersåtars andliga behov som Joshafat hade att tacka för sin framgång som härskare. I lydnad för Guds lag ligger en stor förmån. För den som rättar sig efter de gudomliga kraven finns det en omvandlande kraft som för med sig frid och god vilja bland människor. Om Guds Ords undervisning fick lov att kontrollera varje mans och varje kvinnas liv, om sinne och hjärta fördes in under dess behärskande kraft, skulle det inte finnas plats för det onda som nu existerar i nationellt och socialt liv. Från varje hem skulle det då utgå ett inflytande som skulle göra män och kvinnor starka i andlig insikt och moralisk kraft. Då skulle nationer och individer ställas på säker grund. FMM 131.2
Under många år levde Joshafat i fred utan att störas av omgivande nationer. ”Fruktan för HERREN kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat” (2 Krön. 17:10). Från Filisteen fick han skattepengar och gåvor. Från Arabien fick han stora fåroch gethjordar. ”Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda. Han hade stora förråd i Juda städer ... tappra stridsmän ... gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda” (2 Krön. 17:12-19). Eftersom han var välsignad med ”rikedom och ära” kunde han utöva ett mäktigt inflytande för sanning och rättfärdighet (2 Krön. 18:1). FMM 131.3
Några år efter att Joshafat kommit på tronen och befann sig på höjden av sin framgång samtyckte han till att hans son Joram gifte sig med Atalja som var dotter till Ahab och Isebel. Genom denna förening bildades ett förbund mellan Judas och Israels kungadömen. Detta var inte i överensstämmelse med Guds vilja, och det förde med sig olycka över kungen och många av hans undersåtar i en tid av kris. FMM 131.4