Under sin fars regeringstid hade Ahasja varit vittne till den Allrahögstes beundransvärda gärningar. Gud hade gett det avfälliga Israel fruktansvärda bevis för hur han ser på dem som åsidosätter hans lags bindande anspråk. Detta hade Ahasja sett. Men han hade handlat som om dessa fruktansvärda verkliga händelser inte var något annat än meningslösa sagor. I stället för att ödmjuka sitt hjärta inför Gud hade han följt efter Baal, och till sist hade han inlåtit sig på att utföra denna sin mest vågade gudlösa handling. Upprorisk och ovillig att ångra sig dog Ahasja ”enligt det ord som HERREN hade talat genom Elia” (2 Kung.1:17). FMM 142.5
Berättelsen om kung Ahasjas överträdelser av Guds lag och straffet för dem innehåller en varning som ingen kan se bort ifrån ostraffat. Människor i dag kanske inte visar vördnad för hedniska gudar, men ändå tillber tusentals vid Satans altare i lika hög grad som Israels kung gjorde det. Avgudadyrkans anda är fortfarande mycket utbredd, men genom påverkan från vetenskap och undervisning har den fått former som är mer raffinerade och attraktiva än under de dagar då Ahasja sökte guden i Ekron. Varje dag ger ett nytt sorgligt bevis för att tilliten till profetians säkra ord minskar, och att vanföreställningar och satanisk trollmakt fångar mångas sinnen. FMM 143.1