Mindre än tre år senare mötte kung Ahab döden genom araméernas händer. Ahasja, hans efterföljare, ”gjorde det som var ont i HERRENS ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg. FMM 141.6
Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och uppväckte HERRENS, Israels Guds, vrede precis som hans far hade gjort” (1 Kung. 22:53, 54). Men straffdomar följde omedelbart den upproriske kungens orätta handlingar. Ett förödande krig med Moab, och därefter en olyckshändelse då hans eget liv hotades, vittnade om Guds vrede mot honom. FMM 141.7
Efter att ha fallit ”genom spjälorna på sin övervåning” sände Ahasja, som var allvarligt skadad och full av oro över vad resultatet kunde bli, några av sina tjänare för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, om han skulle tillfriskna eller inte (2 Kung. 1:2). Guden i Ekron påstods ge information om kommande händelser genom sina prästers förmedling. Stora folkskaror gick till denne gud för att ställa frågor, men förutsägelserna som lämnades där och informationen som gavs kom från mörkrets furste. FMM 141.8
Ahasjas tjänare möttes av en gudsman som ledde dem till att återvända till kungen med budskapet: ”Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför säger HERREN så: Du ska inte komma upp ur den säng där du har lagt dig, för du måste dö” (2 Kung. 1:3, 4). Efter att ha lämnat sitt budskap gick profeten. FMM 142.1
De förvånade tjänarna skyndade tillbaka till kungen och upprepade gudsmannens ord för honom. Kungen frågade: ”Hur såg mannen ut?” De svarade: ” ’Mannen hade en hårmantel och ett läderbälte om höfterna.’ ... ’Det var tishbiten Elia’ ”, utropade Ahasja (2 Kung. 1:7, 8). Han visste att om främlingen som hans budbärare hade mött verkligen var Elia skulle domsorden han uttalat med säkerhet inträffa. Eftersom han var angelägen att om möjligt avvärja den hotande domen beslöt han att sända efter profeten. FMM 142.2
Två gånger sände Ahasja en trupp soldater för att skrämma profeten, och två gånger föll Guds vredesdom över dem. Den tredje truppens soldater ödmjukade sig själva inför Gud. När deras kapten närmade sig Herrens budbärare ”föll han ner på sina knän för Elia och bad honom: ’Gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv vara värt något i dina ögon.’ ” FMM 142.3
”HERRENS ängel sade till Elia: ’Gå ner med honom och var inte rädd för honom.’ Då reste Elia sig och gick med honom ner till kungen och sade till honom: ’Så säger HERREN: Du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga. Därför ska du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, för du måste dö’ ” (2 Kung. 1:13-16). FMM 142.4