Gudomen Uppenbarar Sig

På den här isolerade platsen kunde Johannes studera hur den gudomliga makten hade visat sig i naturen och i de inspirerade skrifterna. Han studerade detta djupare än någonsin tidigare. För honom var det en glädje att meditera över skapelsen och att beundra den gudomlige formgivaren. Under åren som hade gått hade han sett skogklädda kullar, grönskande dalar och bördiga slätter. Det hade alltid varit en glädje för honom att se Skaparens vishet och makt i den vackra naturen. Många skulle anse att naturen som omgav honom nu var dyster och motbjudande. Men för Johannes var förhållandena helt annorlunda. Visst var hans omgivning kal och ödslig, men den blå himlen var lika klar och skön som den hade varit över hans älskade Jerusalem. l de vilda, storslagna klipporna, i de hemlighetsfulla havsdjupen, i himlavalvets härlighet kunde han finna viktiga lärdomar. Allt talade om Guds makt och härlighet.GVoe 426.3

Överallt omkring sig såg aposteln bevis på floden som hade översvämmat jorden på grund av att dess invånare hade vågat bryta mot Guds lag. De väldiga klippblocken hade slungats upp från havsdjupen och från jordens inre när stora vattenmassor bröt fram ur jorden. De påminde honom starkt om hur fruktansvärt det var när Guds vrede visade sig. I bruset av väldiga vatten, djup som ropade till djup, kunde profeten känna igen Skaparens röst. Havet som piskades till raseri av de obarmhärtiga vindarna blev för honom en bild på en vanärad Guds vrede. De väldiga vågorna som vräkte sig mot klipporna med fruktansvärd kraft hölls tillbaka inom sina gränser av en osynlig hand. Det talade om en makt som behärskar allt. Som en kontrast insåg han hur svaga och oförståndiga människorna var. De kunde egentligen bara jämföras med maskar som krälade på marken, men ändå var de högfärdiga över kunskapen och makten som de inbillade sig att de hade. Därför stängde de sina sinnen för världsalltets härskare, som om Gud var deras jämlike. Klipporna påminde honom om Kristus, hans fasta klippa. Hos honom kunde han finna skydd för alla faror. Här, från det klippiga Patmos, hördes den landsförvisade apostelns brinnande böner. I hans själ fanns det en intensiv längtan efter Gud.GVoe 427.1